söndag 28 oktober 2012

Gameday! I dag var det dags för Gantofta IBK att spela matcher i Knatteligan. Coachen och Markus är redo och laddade!


Matcherna spelades i Norrehedshallen i Helsingborg och Gantofta spelade med två lag, rosa och svart. Markus fick till sin stora lycka spela i rosa!
     
 Hejar på kompisarna när de spelade första matchen....
 ....peptalk innan matchstart!


 Kim, som också är tränare, fick ta rosa laget när de hade match samtidigt...
 
 ..... som svarta laget spelade sin och peppades av Nicke!
 Max var hjälptränare!
 Man tackar ordentligt efter match!
 Lagen som möttes i dag, ett glatt gäng!
 Max var måttligt road av att titta på när storebror spelade match, men han roar sig ganska bra!
 Vi var klara i hallen vid lunchtid och när vi kom hem så gick vi ut direkt i det fina vädret. Nu var det Max tur att få spela.

 Vi spelade en bra stund i vändzonen, sen var det dags att göra lite nytta. Nicke har satt på vinterdäcken på bilen, Max gav en hjälpande hand.
 

 Jag har räfsat löv, rensat lite i rabatten och tömt husvagnen på alla dynor och madrasser. Sen var det minsann dags för lek igen och eftersom Markus hade två kompisar här så var de tillräckligt många för att leka kurragömma! Max och Nicke jobbade tillsammans och räknade och letade i ett bra team=) Man får INTE kika när man räknar....
 Ella och Gabriel kom framåt kvällen och vi har ätit tacos tillsammans och kusinerna fick busa lite. Nu rundar vi av en härlig helg och landar i soffan. Mycket tid med grabbarna, mycket sport, tid med fina vänner, trädgårdsfix och många maskiner tvätt har hunnits med. Visst är det snyggt i tvättstugan?

lördag 27 oktober 2012

 En fredag och lördag som varit fyllda med familjetid. I går när jag kom hem så gick jag ut en runda med Max. Markus hade stukat foten på skolan så han höll sig ganska stilla hemma. Men vi trotsade isvindarna och lekte lite!


Bygga sandslott går lika bra på stranden en varm sommardag, som på lekplatsen i oktober med vantarna på....
 Kasta löv hör hösten till!

 När vi kom hem så fixade vi med mat och dukade vid tvn, så blev det film när Nicke och Markus kom hem från Nickes innebandyträning. Det är en mysig stund när vi avslutar veckan så och påbörjar en ledig helg tillsammans.

I dag tränade Nicke innebandygänget mellan 9-10, Markus tittade bara på och vilade foten ytterligare. Jag och Max körde och hämtade upp Julia och begav oss till marknaden i Höganäs. Det var -6 i morse så vi hade klätt på oss rejält!
 En marknadsmunk hör till!
 Stor lycka!
Nicke har i eftermiddag haft första fotbollsträningen med P8 laget, tillsammans med en pappa till från byn. Jag fixade lite inför kvällen och när Nicke kom hem stack jag ut på en liten löprunda, blev lite backträning i byn och sen lite jogging innan det var byte - jag in och Nicke ut! Sen vid 16.30 kom familjen Lövgren för lite lördagsdejt.

Max har längtat hela dagen efter Noah och de lekte hela kvällen tillsammans. Vi fick pratat med Filippa och Fredrik, ätit god pastasallad, ost och kex samt rundat av med chokladkaka och grädde! En fin kväll med fina vänner.

tisdag 23 oktober 2012


I går var det dags för Max 4-års kontroll på BVC. Han var väldigt laddad och har pratat om detta i flera dagar och han var så duktig och lyssnade på instruktionerna och gjorde precis som han blev tillsagd.

Först var det hörseln som skulle kollas och han satt med de klassiska hörlurarna och framför sig hade han en kulram. Vid varje pip i örat skulle en kula flyttas och det var minsann inget fel på den hörseln (ibland undrar man ju eftersom barn har en tendens att inte höra det man säger....). Sen var det dags för synkoll och piratlappen var ju hur spännande som helst att få på!


Han kunde få en skylt att ha i knät och peka på samma bokstav där som distriktsköterskan pekade på uppe på väggen, men han talade om att han kunde bokstäverna själv...Jodå, på härlig bred skånska sa han "håååå" och "kåååå" och vi kunde konstatera att synen är helt ok också!

När vi skulle mäta och väga så hade jag Markus siffror i huvudet, det är ju ganska roligt att jämföra dem. Max var ju betydligt mindre än Markus när han föddes, men lilla lillebror har minsann kommit i kapp brorsan! Vid fyra års ålder var Markus 114,5 cm lång - Max var 114. Markus vägde 22,7 - Max 22,4! Snacka om jämna siffror på mina goa pågar.

När vi var klara på Vårdcentralen körde jag tillbaka till Gantofta för att lämna Max på gympan. Under tiden han var där tog jag mig en joggingtur och hämtade sen upp Max en timme senare när han var färdig. Nicke sprang också en runda när han kom hem och sen kunde hela familjen hålla kväll och mysa i lugn och ro.



lördag 20 oktober 2012


Trots att det är lördag och ingen i huset behövde gå upp innan 8 så vaknade jag klockan 6. Men med en gosig Max vid min sida så var det inga problem att ligga kvar och slumra om en stund till. Markus var på innebandy som började kl 9 och här hemma var det tatueringsstudio i köket....



 Lika cool som pappa!
 Vi har hunnit storhandla och Nicke körde i väg för att se när Gantofta spelade bortmatch. Riktigt kul att det gick så bra och nu gick laget upp en division! Jag, Markus och Max har tillbringat hela eftermiddagen ute i det underbara vädret. Termometern visade 17 grader och solen strålade, perfekt väder för en riktigt lång promenad!
 Vi stannade vi vårt favoritträd och plockade kastanjer....
 ....fast vissa var mer ute efter sitt lördagsgodis!
 Markus plockade massor!
 Markus cyklade hela rundan, Max satt både i vagn och gick lite.
 Vi bor fantastiskt vackert, Råådalen är intill husknuten och här finns alltid något äventyr för barnen.

 Vi gick på landsvägen, grusvägen och sen i skogen, terrängen skiftade!


 Det blev 6 km och jag fick både promenerat och sprungit lite. När vi kom hem så blev det lite energipåfyllning. Ananas, clementin, banan och kex!


 Underbart att sitta på verandan i solen!
 Jag började höstfixa lite i trädgården och då gick grabbarna till kojan. Visst är det härligt att kunna få en stor buske.....
 ....att innehålla en alldeles egen koja som man får bygga på!
 Max kämpade på med hammare och spik, det ÄR en konst att träffa rätt ;-)
Nicke kom hem runt 17 tiden och då hade jag och Max fixat middagen på bordet, alla var lika hungriga. Markus har fortsatt leka ute en stund till och jag och Max var inne hos grannen och hjälpte dem med lite av varje. Tänk att tex mina få datorkunskaper kan vara så hjälpsamma när man är 70+ !
Känns fint att vi kan stötta och hjälpa med lite av varje, i dag handlade vi lite till dem när vi ändå skulle i väg själva. Behövs bara lite för att hjälpa någon annan väldigt mycket =)

fredag 19 oktober 2012

Våra dagar har rullat på sen den känslosamma tisdagen och ibland stannar jag upp och tänker "hur kan allt fortsätta i samma tempo när inget är som innan?". Men livet är ju så och hur mycket vi än tänker på fina Tristan och hans familj så rullar vår vardag på, även om den gör det med ett betydligt tyngre hjärta.

I tisdagskväll så grät jag mycket efter begravningen, det var massor som behövde komma ut. Mina älskade ungar såg ju detta och det har så klart satt i gång en del funderingar för dem också. Max kom och sa "mamma, jag vill krama dig" och så satt vi och gjorde det en stund. Sen säger han "mamma, det var inte ditt fel att pojken dog" och jag blev så innerligt varm i hjärtat.....Han såg min sorg på det viset och det är svårt att förklara för honom varför jag var så ledsen. Det var ingens fel, en hemsk olyckshändelse men han trodde jag var ledsen för något jag orsakat.

När Markus skulle lägga sig började han gråta och så sa han "mamma, jag är så ledsen för tänk om det hade varit Max. Även om jag tycker han är bråkig så vill jag inte att det händer honom något". Fina, fina Markus är så klok! Sen började han fundera på var han och Max ska vara om det händer oss något? Jag fick förklara att det kommer inte att hända något, det finns inte annat att säga till ett barn som har sådana funderingar. Många, många tankar, funderingar och känslor som ska få plats i både stora och små.

I går var jag och Julia ute på lite "jobbmingel", Logistikpartner firade 6-års jubileum så vi var bjudna. Jag stannade några timmar men sen fick Julia dricka vin och mingla vidare utan mig. I gengäld fick jag öppna kontoret kl 7 så hon fick lite sovmorgon=)

I dag är Max extra glad för han ska få följa med kompisen Noah hem direkt från dagmamma Ingrid. Han har haft nedräkning hela veckan, det ÄR ju kul att få leka hos bästa kompisen! I kväll kommer Julia och T till oss, blir lite tacos och soffmys bara i all enkelhet.

I morgon är det mycket sport igen, innebandyträning för grabbarna och sen ska Nicke (kanske Markus också) åka till Dössjöbro för att se när Gantofta har chans att ta sig upp en division!

På söndag ska hela familjen köra till Halmstad och möta upp Nina och barnen där för lekträff. Nu är barnen så stora så vi hinner minsann prata massor, ska bli så härligt att få en go, småländsk kram, det behöver jag.

Ha en fin helg, var rädda om varandra.

tisdag 16 oktober 2012

En dag i sorg, en smärtsam begravning men samtidigt en stark kärleksförklaring och hedrandet av en fin pojke som lämnade oss alldeles för tidigt i livet. Jag upplevde det mest smärtsamma jag varit med om, men samtidigt det starkaste, finaste, mest känslosamma.

Fina foton och oändligt med blommor runt den lilla kistan, blommor som favoriten "Blixten Mc Queen" och många kärleksfulla hälsningar av nära och kära och fina vänner. Det var så personligt, så många ord skrivna av S själv som gick rakt in allas hjärtan.

Jay Smith, som är vän till familjen, sjöng "Life is a highway" och "Lightning crashes", hans röst och hans gitarr...så äkta, så starkt.

Att sitta där i bänkraden, känna sorgen hos alla närvarande, se detta älskade ansikte, höra denna fantastiska musik....går inte att sätta ord på allt som känns. Det gick från grått och blåsigt till strålande solsken, som kom genom fönstret och lyste på kistan och fotot.

Liten kista bars ut, så fridfullt och vackert. Samling vid gravplatsen, alla med ballonger. Dessa ballonger hade solrosfrön, som kommer bli vackra blommor på olika platser runt om. Ballongerna mot himlen...mot Tristan.

Så mycket kärlek, styrka och känsla. Jag är överväldigad av allt, något så fruktansvärt kan bli så här fint. Så stor sorg, tårar, leenden, minnen.

Ni är så starka, så genuint äkta och kärleksfulla.

måndag 15 oktober 2012

En helg till i backspegeln, en helg fylld med kvalitetstid med familjen och många aktiviteter. Vi får ganska ofta höra, från lite olika håll, att vi tillbringar så oerhört mycket tid med våra barn. I går sa vår granne "ni är så goa som gör så mycket med era barn" och för mig är det en självklarhet. Finns ju inget härligare än att vara med grabbarna! Det är ju ingen uppoffring att vara med familjen?

I fredags gick jag och grabbarna ner till affären så de fick plocka godis till fredagsmyset. Nicke spelar innebandy 17-18 och sen mös vi tillsammans med god mat vid tvn, grabbarna älskar att få äta där och se på film. Blev en lugn kväll med lite film när barnen somnat, "Get the gringo" med Mel Gibson. Helt ok, en ganska annorlunda film.

Då kan vi väl bocka av 4-års firandet från listan, då även barnkalaset är avklarat nu. I lördags kl 11 kom kompisarna som också är hos dagmamman, med föräldrar, och åt korv med bröd, busade, mumsade på glass och sen var det fiskedamm!

Några i grabbligan!



 

Fina föräldrar!

Max ville ha glasståg även på detta kalaset och klart vi fick fixa det.

Fiskdam är ALLTID spännande. Markus var den som satt fisk på kroken....




Ett lyckat kalas och Max var verkligen nöjd och glad, det är ju viktigast av allt. När huset var tömt runt 14 tiden så gick till fotbollsmatchen som pågick uppe på klubben. Gantofta kvalar upp till division 5 så vi var där och hejade fram vinsten i sällskap av familjen Lövgren. Max och Noah lekte i alla löv som fallit, skönt att komma ut och få frisk luft efter hela förmiddagen inne.

I går jobbade Nicke så jag och grabbarna fick en lugn söndag, det regnade HELA dagen så det blev inte så mycket utetid. Max lirade gitarr och visst är det snyggt när gitarren matchar den gröna pyjamasen;-)
Max fick "Trollspelet" i present på kalaset och det har vi hunnit spela hundra gånger i helgen...! Kul med spel som alla i familjen kan spela tillsammans.
Klockan 15 var det dags för Gantofta IBK att åka till stan för att se FC Helsingborg spela match. Markus var eld och lågor över att få åka buss "själv" till detta och glad i hågen hoppade han på HIFs buss som skulle ta dem till stan (Markus i blå jacka).
Jag och Max gav upp väntan på bättre väder och klädde i stället på oss regnkläder och gick sen en lång runda.
Gick ingen nöd på denna grabben!
När vi kom tillbaka in i byn efter vår runda, så gick Max själv och skulle hoppa i ALLA vattenpölar...



Härligt när man får plaska och hoppa hur mycket man vill! När vi kom in så spelade vi spel (igen) och sen fixade vi till tacos så det var klart när Nicke och Markus kom hem. Nicke hade slutat tidigare så han körde också in och såg matchen, men Markus åkte inte med Nicke hem utan skulle givetvis ta bussen med laget=)

Vi har fått en present som värmer oss i dubbel bemärkelse. Grannen Birgitta har vävstolar hemma och håller bla kurser i vävning. Hon har suttit och vävt en filt, skickat den till Finland där de "kammar" så att det blir luddigt och mjukt och sen fick vi denna. Den är helt underbar och jag blev så rörd över allt jobb hon har lagt ner på denna, för att ge oss som tack för hjälpen. Riktigt stor och gosig!



Veckan som kommer nu blir väldigt tuff, almanackan är fulltecknad, men praktiska saker är ju alltid lösbara. I morgon är det begravning för finaste Tristan. Jag känner att det blir det svåraste jag har varit med om, har ju varit förskonad av tragedier och att ta farväl av äldre människor som har levt klart sitt liv, det går inte att jämföra med. Men vi ska ta farväl av en liten pojke som skulle fyllt fyra snart.

Jag är nervös inför detta, hur hanterar man sorgen där på plats, hur ska fina S och H klara av detta? Vi kommer att vara där och minnas Tristan, hedra hans minne, stötta anhöriga och förhoppningsvis kunna le när vi tänker på alla kloka ord som kom från denna fina killen. Men jag känner mig väldigt liten och rädd inför alla känslor...