I dag var det äntligen dags att följa med Markus till skolan, tror vi har längtat lika mycket båda två! När det var dags att gå in kl 8 stod jag med barnen utanför dörren till klassrummet och när vi kom in satte jag mig bredvid Markus bänk.

Lite bänkkoll, ordning och reda på allt när det gäller Markus!

 De började med att skriva lite om rymden, sen var det fruktstund och då läste fröken Anette en gåta under tiden som de skulle klura på. Efter det var det dags för rast!

 När vi kom in i klassrummet igen skulle barnen skriva en bok och det var olika steg dit. Först skulle de klippa ut fyra rutor som visade ett händelseförlopp, sen fundera ut i vilken ordning de skulle ligga och därefter skriva en saga om det som bilderna visade.

 Jag är full av beundran, att vara lärare i dag kräver enormt mycket. Alla dessa barn som ska uppmuntras, inlärningslust som ska skapas, tillsyn av allt trams och flams, få ner ljudnivån, medla i konflikter, berömma, tillrättavisa och skapa ett klassrum som är till för alla att trivas i. Det är ju verkligen svårt också när barnen är på så olika nivåer, de som är lite längre bak måste få sin tid och de som är längre fram ska inte bli uttråkade då de inte har att göra.

Strax efter 11 var det dags för lunch och jag bjöds på spagetti, köttfärssås och massor med goda grönsaker. Markus var så gullig och såg minsann till att hålla plats till mig bredvid honom.

Jag är glad över att mina barn får gå på Gantofta skola, det känns tryggt och bra för dem, jag har fullt förtroende för personalen som är där och jag tror att det är en fördel att gå på en skola som inte är allt för stor.

Vad det gäller Markus är jag så otroligt stolt över honom. Han är otroligt ordningsam, han glömmer aldrig nyckel eller sin mobiltelefon, han ringer mig varje dag när fritids börjar och talar om att han har sin mobiltelefon i fickan (något han själv vill göra), han glömmer inte läxor, han går till skolan själv och ibland även hem på eftermiddagen, han är omtänksam kompis och han ställer upp när någon behöver hjälp. Vår fina Markus, han börjar bli så stor!

 Två dagar med härlig familjetid, mycket hemmamys och mycket fixat. I går var jag och Max hemma hela dagen. Vi började med att sätta två degar och sen hann vi tomta lite innan de skulle bakas ut! Max showar mycket just nu och han sjunger gärna "om mitt hjärtat slår" och "sexy laydo"....jodå, det heter "laydo" och inte "lady".....

Min lilla hjälpreda!

Jag tog ner gardinerna i köket, putsade fönstret och satte upp advent/julgardinerna. Dock väntar vi till nästa helg med att sätta upp stakarna och julstjärnorna, vill inte tjuvstarta förrän det är första advent.
Vi bakade både lussekatter och kanelbullar!

 Vi storstädade Max rum också, det är mysigt att fixa tillsammans i lugn och ro. Max blev så glad över nya gardinerna vi satte upp, på kvällen sa han "jag älskar mina gardiner mamma".
Markus var och lekte med en kompis och sen kom de hem till oss och även kusin Gabriel kom några timmar. Det blev pannkakslunch till hela gänget innan det var dags för grabbarna att åka till fotbollsträningen med Nicke. Jag, Max och Gabbi gick ut en timme och spelade lite fotboll och sköt lite bollar med basebollracket!

 Vi satte även upp ljusslingan på framsidan!

 Det blev en lugn hemmakväll med god mat och en hyrd film för oss, en perfekt avslutning på en fin lördag med familjen.

I dag fortsatte vi i hemmatrallen med mjukisbyxor och städning av Markus rum. Grabbarna gillar att hjälpa till och då blir tom städning ett mysigt nöje att göra tillsammans. Markus fick också upp nya gardiner och lite "julstädat", så nu är även hans rum redo för advent nästa helg.

Klockan 13.30 var det dags för fotbollsavslutning med alla ungdomslagen i Gantofta IF. Det var fikaförsäljning, lotter och prisutdelning. Massor med härliga Gantoftabor!

 Vi gjorde ett litet fikahörn till oss!

 Den hemliga prisutdelaren var Alvaro Santos som spelar i HIF.

 När alla i laget hade fått vars ett pris så skulle det även delas ut ett pris till den spelare som har tränat flest gånger under året. Snacka om att Markus blev glad när det var han som vann det!

 Autografdags.....

När vi var klara där körde vi till Hannah som hade lite födelsedagsfirande för hon har fyllt 16 i veckan. Camilla bjöd på god mat och det var lagom att runda av söndagskvällen med Nickes familj, lite prat och mys.

Ok, tänkte lägga in lite bilder och skriva en kort blogg i kväll. Jag blev väldigt förvånad när det inte gick att lägga upp fler bilder, stod att mitt utrymme var fullt. Hade INGEN aning om att alla bilderna sparades i picasa. Men som tur var kunde Julia hjälpa mig igen så nu har jag lärt mig ännu lite mer. Tur att dagens "ungdom" kan så mycket ;-)

Jag har jobbat 7-15 i dag och Nicke har varit ledig. Max har därför varit hemma med Nicke och det var tur att det blev en extra ledig dag eftersom Max förkylning bröt ut rejält i natt. De har varit på Maxi och handlat och sen fixat lite i trädgården. Fick en härlig bild på min trädgårdsmästare!

Sen har Nicke och Max hunnit mysa massor inne, blev en tokbild på godingen också!

 Lena kikade inom jobbet och lämnade årets julkrans. Jag är så himla glad över kransen vi får varje år, Lenas fantasi och skicklighet gör att vi har Gantoftas finaste - varje år!

 Jag tränade 30 minuter på crosstrainern när jag kom hem och sen var det dags för Nicke att träna innebandy mellan 17-18. När han var klar där så hämtade han mat på pizzerian som jag och grabbarna åt, Nicke körde till Rydebäck för att gå på julbordet med jobbet. Vi har haft en mysig kväll i soffan och när det var läggdags låg Markus och läste för Max en stund. De är verkligen fina brorsor som är glada för varandra, det värmer mitt mammahjärta!

Jag satte på "Eclipse" och såg den samtidigt som jag satt och tog bort massa bilder från picasa. Kom då på att jag inte visat upp Miltons 3-års kalas som vi var på i söndags. Fina "bonuskusinen" är redan 3 år och nu har han "växt i kapp Max", det där året gör inte så stor skillnad nu när de vill leka tillsammans.

 Nytillskottet Melvin låg och sov hela tiden vi var där, men lite gos fick jag minsann när jag gick runt med honom en stund, dock sovandes även då=)

 Och så "rundar" vi av med en bild jag fann när jag satt och rensade bland bilderna. Kan någon förklara för mig hur jag kunde gå över huvud taget när jag väntade Markus?

I dag är det 20 år sedan jag blev tillsammans med Niclas. Det är mer än halva mitt liv, då vi bara var 17 år gamla då vi träffades. Jag föll för killen som stack ut på skolan, han hade stora ringar i öronen, keps och halvlångt hår. Vi hade aldrig pratat med varandra, men jag tog telefonen och ringde upp honom. Det blev ett långt samtal som slutade med att vi bestämde att vi skulle gå på bio tillsammans. Vilken tur att jag vågade ringa dig Nicke, det gick ju bra...

Vi gick på gymnasiet samtidigt och träffades i princip alltid, inget skiljde oss åt.Det var många bussresor mellan Gantofta och Lerberget.

Du fanns där på min student, som då var den största dagen i mitt liv. Tänk om jag då vetat hur många dagar i mitt liv med dig som skulle vara just de bästa!

Vi har rest mycket tillsammans, både 30 timmars bussresor, bilturer till olika ställen, flygresor till sol och bad och en och annan skidresa.

Vi har hunnit med att fira nyår, födelsedagar, jul och midsommar tillsammans, många gånger om!

Vi har verkligen fått "dela glädje och sorg" tillsammans sen vi gifte oss. Våra svårigheter att få barn förde oss bara närmar varandra och det fanns inget vi inte skulle klara av. Lyckan var total när vi fick Markus, inget var större!

Massor med kärlek, massor med kärlek....

Vi gick igenom en IVF och det var tuffa månader för oss, både psykiskt och fysiskt. Om vi inte skulle lyckas, lovade vi att vi skulle ta Markus hand, pussa honom och vara lyckliga för den familj vi hade. Men så stod vi där med sju positiva gravtest och Max var i magen...

Markus var så lycklig och stolt över att få bli storebror!

Max hade bråttom till världen och skrämde oss lite när han tittade ut sex veckor för tidigt. Allt gick bra och vi fick ett fint minne från tiden på neonatal.

Familjen var komplett, total kärlek och lycka.

I dag går det inte att föreställa sig hur livet skulle varit utan dig och grabbarna. Du och jag har växt upp tillsammans, gått igenom så oändligt mycket, både enkla och roliga saker, men även svåra och sorgliga. Vi står alltid vid varandras sida och stöttar, oavsett om vi inte alltid tycker lika. Vi ser sällan svårigheterna, för oss är glaset halvfullt. Vi är två känslomänniskor, det är många gånger vi gråter tillsammans, av både lycka och sorg.

Tack för 20 år Nicke, tack för att du finns där för mig och grabbarna - alltid. Älskar er!

Lördagarna går som vanligt i innebandytema, inget undantag i dag. Hela familjen och en medåkande kompis till Markus, körde till Ängelholm vid 9 tiden. Grabbarna spelar i Knatteligan och då räknas inga mål eller placeringar i en serie, det ska spelas för att ha kul i denna åldern, inga prestationskrav vilket jag tycker är kanonbra.

Markus var laddad och redo!

Gantofta spelade med två lag, svart och rosa. I dag blev det två förluster, men det gjordes väldigt många mål i matcherna av alla lagen (man tappar räkningen när det inte finns någon poängtavla och så har man Max som kräver sin uppmärksamhet!). Tyvärr kan vi alla konstatera att några av lagen i ligan är i fel grupp, de ska placeras efter lagets utvecklingsnivå för att det ska bli så jämt som möjligt och lagen som de mötte i dag (och förra gången) är betydligt bättre, ett år äldre och har spelat tillsammans länge. Men det ger ju bra träning för våra killar och de visar inte en enda sur min trots förluster och DET tycker jag visar på sann idrottsglädje!

 Markus och Lucas fann varandra i dag och ipaden var intressant en stund....

 ....men snabbt gick de över till att leka med bilar!

 Man tackar ordentligt efter match!

 Lite tokerier hinner man också med....

 Kim och Nicke med alla fina pojkar i P8 laget!

 Jag lyckades också få komma med på bild, händer ju inte så ofta ;-)

 Max provar Markus skyddsglasögon - snyggt eller hur?

 När vi var klara med matcherna passade vi på att köra inom nya bmx-banan som har börjat byggas i Ängelholm. Det är ett team från Usa som har byggt banan och till nästa säsong är allt klart och vi får en EM tävling!

 Galet imponerande, kan lova att den är stor, hög, lång och lär bli tuff att cykla på!

 I kväll har vi varit hos mamma och myst lite. Hon fick opererat foten i onsdags och nu väntar en 6 veckor lång sjukskrivning. Inte enkelt att ha så ont och kanske svårast av allt blir att hålla sig så stilla som hon måste? Storasyrran Malin, Janne och Albin kom också inom en stund. Markus är väldigt, väldigt glad för kusin Albin!

 Mys med fina familjen! Tusen tack för i kväll mamma, hoppas foten gav med sig lite innan läggdags.

När vi kom hem blev det läggdags för grabbarna och vi hamnade i sofforna med film. I går såg vi (mest jag för Nicke tar datorn i knät under tiden....) Twilight och i dag New moon. Får se alla fyra filmerna nu när den sista har kommit också.

I morgon är det innebandydags igen för Markus, de frågade om han kunde ställa upp i P9 också och han behövde inte tänka många sekunder för att svara JA på den frågan! Vi ska även till Milton på 3-års kalas, till Max stora glädje. Alltid kul att få leka lite och gå på kalas.

Vill också gratulera Mats som i kväll tog sin tredje raka VM seger i submission wrestling! Du är grym och vi är SÅ stolta över dig!