söndag 29 september 2013

Ännu en helg i backspegeln och denna har varit riktigt välfylld med familjetid. I fredags när jag kom hem så fanns det ett mejl med en länk till bilderna som Max tog på dagiset. Det är första gången vi får sådana bilder på honom och det kom nästan glädjetårar (jo, sant!) när jag såg dem! Fina ungen, så stor han har blivit. Ser fram emot att få se Markus bilder när de också kommer.


Vårt fredagsmys har vi allt som oftast vid tvn, vi äter gott och ser på film som barnen väljer. Alla fyra uppskattar detta som en avslutning på arbetsveckan och inledning på helgen. Det blir lite trångt, men det är en av mysfaktorerna.

 Lite senare såg jag och Nicke "Fast & Furious 6", hör ju till att se dessa filmer så fort en ny utkommer. Fina bilar och fina grabbar, så både jag och Nicke var nöjda ;-)

I går var det dags för fotbollsmatch och eftersom jag är "lagmamma" har jag lite att fixa inför det. Jag mejlar ut i veckan vad som behövs till försäljningen och sen hjälper de som vill till med att baka, koka kaffe och blanda saft som vi säljer där. Jag fixar med bordet, muggar, kassa etc. Max hjälpte mig med allt och när vi fick lite bråttom så fick han hoppa i vagnen och åka bort till planen. Det såg inte ut som att det var allt för tråkigt att sitta bland alla sakerna!
 Kom och köp! Försäljningen är ett bra tillskott till lagets egna kassa och det är ju kul att kunna göra saker för laget som tex festen vi ordnade för några veckor sedan.
 Markus fick göra lagets enda mål så han var go och glad trots att laget förlorade matchen. Det är så roligt att se hur duktiga de börjar bli, de hittar sina positioner och utvecklingen går verkligen rakt uppåt! Det är deras första säsong som lag och det tar tid att hitta sina platser och var man är bäst lämpad att spela. Stor eloge till dessa killar och tjejer som ger järnet i varje match!
 Efter matchen körde vi till stan och åt lunch på "Max" för att sen vara redo för filmen "Flygplan"!


 Det var en bra film, samma anda som "Bilar" och där är mycket för både barn och vuxna som lockar. Max skruvade lite på sig efter halva filmen drygt, men sen kom han till ro igen och satt och såg klart filmen. Inte helt lätt att sitta stilla i en biostol i nästan två timmar!

När vi kom hem sprang Nicke en runda och så fort han kom innanför dörren gick jag ut på en powerwalk. Sen var hela familjen trötta och det blev även lördagsmys vid tvn med grillad kyckling och film.

I dag har Nicke jobbat och jag och grabbarna har haft en lugn förmiddag hemma. Några maskiner tvätt och lite städ i lugn och ro, sen fick Messi komma ut på äventyr. Markus och Max byggde lite nya "rastgårdar" till honom.



 Det är en riktigt snabb liten hamster så man måste vara med och se var han tar vägen. Jag trodde inte att en hamster kunde bli så tam som jag tycker han är, det är roligt att se hur mycket han gillar att vara med!

Markus har lekt med kompis nästan hela dagen och efter lunchen när jag och Max körde till simskolan, så stannade Markus hemma för att fortsätta vara med kompisen. Det är skönt att vi kan känna oss så lugna över att lämna Markus en del nu, samt att han klarar att vara hemma själv vissa morgnar en stund innan skolan börjar, eller att gå hem själv på eftermiddagarna. Markus är noggrann och slarvar inte med nycklar, telefon och sådant och han hör av sig och meddelar var han är. Känns skönt att vi har kommit dit vi är i dag, han har fått växa med uppgiften och ända sedan han var liten har vi utökat hans "område" var han får vara. Min stora påg!

När vi kom tillbaka från simskolan (jag passade på att simma under tiden) så var vi på A-lagets match en stund och dit kom även Nicke direkt efter jobb. Vi rundade av denna helgen med middag tillsammans och sen gick vi ut. Nicke spelade fotboll med Markus och jag var på lekplatsen med Max.






Vissa helger har lite mer guldkant än andra, sista helgen i september var definitivt en sådan.

tisdag 24 september 2013

I dag för ett år sedan satt jag på jobbet när jag fick ett sms. Lika snabbt som det kom, lika snabbt läste jag det. Reaktionen kom direkt och jag skrek rakt ut, grät och började skaka. Minns än i dag vilken chaufför som kom in precis då, han blev nog ganska chockad han också. Där satt jag och skrek "nej" flera gånger om och grät hejdlöst.

I dag är det ett år sedan Tristan lämnade oss. Ett år har gått sen den tragiska olyckan, men ändå står tiden stilla. Vårt liv tog en vändning, aldrig någonsin hade vi upplevt sorg av den här styrkan och jag trodde nog aldrig i heller att något så här smärtsamt skulle kunna drabba någon jag känner. Hur skulle vi hantera sorgen, hur skulle vi kunna stötta Sophie och Henrik, hur skulle vi någonsin kunna le igen?

De kommande månaderna var vi konstant ledsna, inget kändes roligt. Hur skulle det kunna vara det? Jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna stötta och hjälpa dessa fantastiskt fina vännerna, vad säger jag? Vad ska jag göra? Sophie bor i mitt hjärta. Alla dagar året om. Hon var den som en dag skrev "bara att du hör av dig, får mig att känna mig mindre ensam". Det jag kan komma med, känns så litet. Åh vad jag önskar att jag kunde lätta sorgen, den är så hård och brutal. Varje dag kämpar de för att orka ta nästa andetag och det enda jag kan göra är att stå bredvid. Det finns ingen handbok att ta till, inga manualer att följa, vi har gått på känslan. Smsa varje dag, komma med lite mat, hjälpa till vid flytt, städa, skicka fredagsgodis med posten, värmande ord i bloggen, prata i timmar eller bjuda på lite grillat. Allt känns så litet när sorgen är så stor, min största önskan är bara att kunna lindra.

Sophie har skriftens gåva. Oj vad hon kan förmedla. Hennes blogg har jag följt sen vi fick våra killar samtidigt, den har förmedlat så många kloka ord, så många skratt och så oändligt mycket kärlek.
Hennes skrivna ord går rakt in i själ och hjärta, det krävs stor skicklighet att kunna förmedla som hon kan. Jag slutar aldrig tro att en dag kan vi alla se hennes verk i bokhandeln.

I detta mörker så har vi ändå sett och upplevt så mycket ljus och kärlek. Det finns otroligt mycket kärlek runt Sophie, Henrik och Tekla, de är så älskade av så många. Där har funnits vänner och familj vid deras sida hela tiden, mat vid dörren, blommor, presenter, nybakade kakor, post från olika ställen i landet, hundratals kommentarer på bloggen och stöd från så många kända, som okända. Vi har varit med när det har behövts starka armar som flyttar ett hem från en plats till en annan, alla bara hittar sina roller och ställer upp efter förmåga. Det har skrattats och skojats under tiden vi burit upp och ner för alla trappor, det har gått att le också.

I går körde jag och Nicke till Billeberga för att lägga blommor och tända ljus hos Tristan. Gravstenen hade kommit på plats i går och det var många blandade känslor när vi stod där en lång stund.

 
Stenen är så otroligt vacker och den har så självklar text. Det gjorde ont i magen, jag blev ledsen och arg inom mig, varför blev livet så här för Sophie och Henrik? Vi la vårt hjärta av blommor, tände ljuset och pratade en liten stund där vi stod. Det är så tvära kast i livet. Varje dag är en gåva och vi måste se vad vi har. Jag brukar säga, att jag kommer aldrig tro att det finns en mening med allt som händer, men vi måste lära oss att se det positiva vi har, när vi ändå inte kan påverka det hemska/tråkiga som händer.
För Sophie och Henrik blir livet aldrig som det borde vara, men vi andra är skyldiga att se det härliga och fina i livet, vi ska inte klaga över småsaker och se det svåra. Vi har verkligen inga bekymmer i våra liv och det är en konst att lära sig leva så, att se det fina vi har.


Sophies blogg hittar ni här http://med-barnen-i-handen.blogspot.se/ (Sophie är tillfrågad om bilderna jag har använt mig av)

lördag 21 september 2013

Rundar av en fin lördag med filt om benen, datorn i knät, i sällskap av maken som tittar på UFC.
I går var Max med mig på jobbet någon timme under eftermiddagen och då passade han på att åka truck med moster Julia. Det är så spännande att få vara med när dessa stora containrar lyfts.


Max fick hjälpa till att dra i spakar och trycka på knappar, under överinseende av moster.

 Sen var det dags att "hjälpa" mamma en stund på kontoret.
 Vi har då och då våra fredagsdejter med familjen L och i går var det dags för pizzamys, prat och mycket barnbus. Max och Noah är allra bästa kompisar och lilla Sam lär väl snart hänga på dessa busiga pågar.
 Max är väldigt glad för Sam, det är ju så mysigt med bebisar! Sorry Max, men storebror lär du inte bli om jag får bestämma ;-)
 I dag har vi fixat med lite ärenden och  annat, samt lunch ute med grabbarna och besök i djuraffären. Eftermiddagen tillbringade vi hemma, vi var ganska trötta så lite tv och pyssel var lagom. Fick dock på mig träningskläderna och tog 30 minuters rask powerwalk på löpbandet innan vi körde till Ellens 18-års kalas. Max och jag tokade oss lite i bilen.....

Mina älskade syskonbarn Albin och Ellen. Dessa underbara ungar som jag passat som små, de är nu 15 och 18 år. Två fantastisk fina ungdomar som jag är väldigt stolt över.
 Fina Ellen fick hugga in på smörgåstårtan!
 Janne & Albin
 Julia och vår egen konstapel!
 Många barn blir det när det är kalas i Lerberget.
 Max och Milton.
 Dagens födelsedagsgris med minstingen Melvin.
 Min fina storasyster höll tal för Ellen, hennes lilla flicka är minsann vuxen nu!

Tack för ett fint kalas, stort grattis ännu en gång Ellen!

onsdag 18 september 2013

 September...hösten har kommit, kyliga morgnar, det mörknar tidigare, barnens regnkläder har behövts, fina färgskiftningar i träden, tankar och känslor när årsdagen närmar sig, blandat med ett lugn som jag tycker hösten kan föra med sig. Sommaren kan absolut vara mer stressig då man ska hinna med så mycket, åka till så många ställen och hinna umgås med alla. Nu får man krypa in igen, dags att tända ljus och det blir mycket pyssel. Jag har svårt att förstå att det snart är ett år sedan vi fick uppleva den starkaste sorgen någonsin i våra liv, när Tristan lämnade oss. Så nära, men ändå ett helt år sedan.

Max har stora förändringar i höst, han ska i november börja på "Blå huset" här i Gantofta där 5-åringarna i byn går. Både Max och Markus har haft världens bästa dagmamma sen de var dryga året båda två, vi har haft den stora förmånen att ha Ingrid i vårt liv sen 2005. Nu när Max snart är 5 är det dags att vara i större grupp, lära känna de barnen han börjar i skolan med och det blir en "inskolning" inför förskoleklass starten nästa år. Han jobbar i "skolbok" hos dagmamman och det tycker han är superroligt, hemma har vi också lite knep och knåp att sätta tänderna i!


I går och i dag har Nicke varit ledig så han och Max har haft två mysdagar tillsammans. I morse var de först på dagiset för fotografering och det tog nästan hela förmiddagen. Där hann Max och Noah (som också ska börja på Blå huset) leka med nya kompisarna, träffa nya fröknarna och få vara med på gruppbilden med nya gänget. Sen fick jag finbesök på jobbet...


 När jag kom hem så hade Nicke och Max lite fuffens för sig, Max mötte upp mig i dörren och sa att jag skulle blunda (och gå in i köket samtidigt, vilket försvårade det hela lite...). Där stod det blommor och ett fint kort, samt att middagen nästan var klar - grillat!
 Härligt att bli lite bortskämd och det är ju nästan alltid jag som lagar maten i det här huset, så att sätta sig till dukat bord är lyx! När vi hade ätit blev det lite bus och motion för Messi!
 Vi släpper ut honom på Max rum så springer han runt där en stund, han är ju verkligen inte stor så det gäller att ha koll var han blir av!
Träning har det blivit på löpbandet både i går och i dag, samt ett magpass. Nu uppskattar jag bandet ännu mer när mörkret kommer tidigare och både jag och Nicke vill hinna få till träningen på vardagkvällarna. Nicke springer ju betydligt längre än vad jag gör och då kan han ta sina rundor ute och jag är inne hos grabbarna. Perfekt!

söndag 15 september 2013


 I går skulle Markus spelat match på förmiddagen men den blev inställd så vi körde och tittade på Folkrace i stället. Håkan skulle köra och det är alltid roligt att se, grabbarna tycker att starten är mest spännande! På banan var även hela Nickes familj, föräldrar, systrar och grabbarnas kusiner. Alla är lika glada för att titta på folkrace!

Max, Victor, Gabriel och Markus!

 Max kröp upp en stund till Nicke och kramades, såg så mysigt ut. Han är verkligen en gosig kille som vill mysa ofta. (Var lite snabb med kameran så kvalitén blev kanske inte den bästa, men stunden fångades=)
 Efter två timmar på banan körde vi hem så att Nicke skulle hinna köra till Ängelholm och springa "Lergöksloppet". Min otroligt vältrande make (där ligger man i lä....)!
 Jag och grabbarna stannade hemma för att fixa inför kvällen och det hade blivit lite drygt för dem att åka dit och vänta under tiden, men det kändes dock lite konstigt att vi inte var där. Vi gör alltid allt tillsammans vi fyra och så fort vi inte är tillsammans känns det lite märkligt. Markus sa plötsligt här hemma "var är pappa?" och jag sa "men han är ju och springer i Ängelholm". Så kommer det lika fort från Markus "men varför är inte vi med?" Det bekräftar det vi också känner, familjen Johansson gillar bäst att vara tillsammans i alla lägen. Tycker det är en fin känsla.

Nicke sprang 10,2 km på tiden 40,33 och kom därmed på en NIONDE plats av nästan 300 löpare! Jag är riktigt stolt över honom och gläds så med honom då han tränat sig till en fantastisk form. Grattis till ett bra lopp hjärtat.

Vid halv fem tiden kom Jonas, Johanna och Ava och vi intog uterummet och åt tacos. Våra fina vänner väntar sitt andra barn om knappt två veckor och Ava ska få bli stolt storasyster.


 Max och Ava är precis lika gamla och det är så härligt att se hur de leker tillsammans när vi träffas. Det kan gå lång tid mellan gångerna men de hittar varandra lika lätt varje gång.

 Min allra finaste Johanna, vi väntar med spänning på att få träffa er lilla bebis!

I dag har Nicke jobbat och jag tog en lugn förmiddag hemma med grabbarna. Vi har städat lite och packat inför Markus lägerskola i morgon. Efter lunch körde vi till badhuset för Max simskola och under tiden badade Markus och kompisen Sebastian. Familj L var också där så Noah och Max hade roligt tillsammans sina 40 minuter som simskolan pågår och under tiden simmade jag och Fredrik. Lilla Sam får snällt hålla sig på kanten med Filippa ett tag till.

När vi hade badat en stund efter simskolan också så var barnen redo att åka hem och fortsätta leka. Det blev fika på gårdagens äppelpaj, det tar på krafterna att bada länge!
 Max och Noah pysslade med Messi.......
 ....även buren skulle städas!

En fin helg som vi avslutade med middag tillsammans när Nicke kom hem och sen har Markus haft Instagram lektioner med sin mamma och pappa. Han kom plötsligt och hade installerat det i sin telefon (jag har haft det ett tag men är inte så aktiv där) och så fixade han så att Nicke också fick det.
Det är riktigt roligt när man plötsligt får en aha upplevelse, inser återigen hur stor han börjar bli! Var tog min lilla Tossi vägen? Nu har jag en 1,50 lång kille som snart har växt om sin mamma och han lär mig både det ena och det andra. Var tid har sin charm och jag är lyckligt lottad som får vara med vid varje tillfälle mina barn kommer och ger mig ännu en aha upplevelse!

fredag 13 september 2013

 I kväll har det varit lagfest med Markus fotbollslag och detta har jag och Petra planerat och fixat inför. Klockan 17 var vi och familjen J på plats och började fixa. Man måste ju sopa bort löven först....

Fram med bord, fixa maten och starta grillen!

 Nicke var grillmästare!
 Petra var "bartender"!
 Många hungriga barn och föräldrar som fick njuta av hamburgare i kvällssolen. Vilken tur vi hade med vädret!
 Sen var det dags för match - föräldrar mot barn! Det är verkligen "all in" för alla, det gäller att vinna!

 Det stod 3-3 vi sluttid och då fick det avgöras på straffar......
 Barnen vann med 7-5 till sist och lyckan var total. Tror föräldrarna var nöjda med resultatet också;-)
Sen var alla välförtjänta av kaffe, kaka, glass och godis.
En riktigt rolig och mysig kväll med goa ungar och fina föräldrar. Jag är så glad över sammanhållningen som finns i byn och jag lägger mer än gärna ner tid och engagemang för barnen!
För oss är det den största glädjen, att finnas för grabbarna i alla lägen och vara delaktiga i det de brinner för och tycker är roligt. En lyckad kväll!