lördag 19 september 2015

Vilket fantastiskt väder vi bjöds på i dag när vi skulle springa Lergöksloppet i Ängelholm! Det är ett roligt arrangemang med fyra olika sträckor så det passar hela familjen att göra tillsammans. Vi anmälde oss på plats och fick våra nummerlappar.


Max skulle springa Knatteknatet på 700m och han hade sällskap av Felicia. Goa ungar som värmde upp ordentligt.
 


Heja, heja!!

Klart man får medalj efter genomfört lopp.


Markus och Benjamin sprang 1,8 km och Markus kom in på plats 15!


Sen var det dags för mig att starta 4,8 km loppet och det är bara andra gången i år jag har sprungit så "långt". Många gånger detta året har tvivlat på om jag skulle kunna springa igen pga höften och allt strul med jobbig värk, så jag är så innerligt lycklig att det funkar och jag har inte ont. Jag joggade runt på 30,51 och det kändes fantastiskt roligt!


Nicke startade sist i familjen och spang milen på 39,45 och var därmed vinnaren!


Bilden talar sitt tydliga språk, en väldigt trött make som för bara en vecka sedan sprang ett maraton, kroppen har verkligen fått jobba.


Lite återhämtning....

Prisutdelning i solskenet.





En härlig dag tillsammans med Daniel, Sara och alla barnen samt lite bonuspublik från våra familjer. Tack för en rolig eftermiddag tillsammans och kul att vi kan supporta varandra som vi gör. Grattis till Daniel som gjorde ett riktigt bra lopp han också. Vilka kämpar!

Från svettiga löpartights till lite mer finklädsel och 20-års firande av allra finaste Ellen!


Familj och vänner kom för att fira och vi bjöds på god smörgåstårta.


Fina storasyster med sötis-Walter!


Coola killar i köket....


En fantastisk sensommar lördag med glädje, oömma höfter, glada barn, fina prestationer, vänskap och massor med kvalitetstid med familjen. Life is good!

söndag 13 september 2015

I går var det Helsingborg Marathon och Nicke och Daniel skulle ge sig på sin allra första mara. Grabbarna tränar löpning tillsammans varje vecka och gör grymma tider på en mils loppen dom har sprungit, men 4,2 mil har dom aldrig testat på.

Jag och barnen gjorde fösta stoppet på Ramlösa där vi stod och hejade när dom kom springande och hade avverkat 1,4 mil. Max hade gjort sin egen skylt!




Nästa stopp för oss blev Pålsjö slott där dom kom springande och hade klarat 3,1 mil vid det här laget. Vi gav dom energidryck och choklad för att energiförrådet skulle fyllas på och det tog dom med sig i farten.

Sista stoppet blev målgången nere vid Gröningen och äntligen skulle dom få springa upp på målrakan och höra jublet från alla som stod där och applåderade och hejade.



Äntligen kom killarna springande och det var otroligt känslosamt att se dom komma där, konstigt att man kan känna så starkt och stort!






Ta emot folkets jubel.....

Alla som kommer i mål får en "värmefilt" direkt och det behövdes i dom kalla vindarna, till svettiga kroppar. Max var glad att pappa kom i mål!


Det tar på krafterna att springa 4,2 mil och Nickes vader levde sitt eget liv när han väl låg där, jösses vad musklerna hoppade runt!


Ni är heeeeeelt fantastiska killar, ni klarade ert första marathon på tiden 3,33 och det ska ni vara otroligt stolta över. Jag är så glad att ni tog er igenom det, stöttade varandra och sprang in i mål hand i hand med händerna uppsträckta över huvudena. Magiskt!


Det blev kräftskiva av den lugnare modellen hemma hos oss med Daniel, Sara, Ella, Marcus, Julia och alla barnen. Massor med gott att äta....





En härlig dag med mycket glädje, känslor, trötta ben och fina vänner!

söndag 6 september 2015

Lite småskruttigt till höger och vänster har det varit i veckan för familjen, dock inte några stora saker. Nicke har haft ont i halsen, Max astma kom direkt när han blev förkyld och jag fick en låsning mellan skuldrorna och fick tack och lov en tid hos sjukgymnast M. Tack gode gud för tryck, knäck och nålar när man har så ont!
 

Max tappade en tand och gluggarna duggar tätt nu hos både honom och Markus. Det är MÅNGA tänder som ska tappas innan man är klar....


Vår lilla nya familjemedlem börjar så smått komma till oss när vi kallar på honom, vi kan klappa och han har kommit upp i handen kortare stunder. Lilla söta Zack!


I fredags såg jag och Nicke en fantastisk film som vi verkligen rekommenderar. Den är baserad på Louis Zamperini´s liv, en OS-stjärna som överlever en flygkrasch under andra världskriget, han tillbringar 47 dagar på en flotte och blir sen tillfångatagen av japanerna och sätts i fångläger under 2 1/2 år. En makalös film om en människa med starkt psyke och enorm överlevnadsvilja. Missa inte den!

I går regnade det nästan hela dagen, det blev bakning och vid det korta soltillfället som gavs var jag ute på en runda, powerwalk 3 km och jogging 2,5. Fick ta det lite lugnt och känna efter vad ryggen ville, men det var ok!

Camilla och Peter kom och grillade i går kväll och vi gick pratat, myst och skrattat massor. Tack för en riktigt mysig kväll!

I dag hade Markus match och jag skulle vara med och hålla i fika/korv-försäljningen. Max var min lilla hjälpreda.


Fortuna mötte Glumslöv och det blev vinst med 4-0! Markus på gång att slå ett inlägg...



Ny vecka framför oss och jag hoppas på färre med halsont, mindre astmahostningar och INGA fler låsningar i ryggen - häpp!