I morse låg jag, Max och Markus i vår säng och mös tillsammans. Markus säger då plötsligt:
"Mamma, vet du vem jag älskar mest i vår familj?"
"Nej.......(brukar variera)......"
"Din mage. För utan han hade vi inte fått Max"
Älskade, älskade Markus. Min kloka, fina kille. Nej, för även om det verkligen finns stunder då jag avskyr min stora, hängiga mage så är det ju bara att inse att den har burit mina älskade grabbar. Nästa gång jag ser på magen och känner mig lite ledsen över att den ser ut som den gör, så ska jag tänka på dessa orden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh vad han är klok Mackan!! Tur att vi har våra grabbar. Ha en bra dag på jobbet så hörs vi av.
SvaraRaderaKram Louise
ja dessa underbara barn :0)
SvaraRaderaHelen
Fantastika ord från en fantastik kille!!! Sååå kärt! :)
SvaraRaderaFörstår att du blev varm om hjärtat av de kloka orden! Försök nu att tänka på det han sa nästa gång du neggar över din mage. Inget ont som inte fört något gott med sig. :-)
SvaraRaderaÅ det e ju så att man blir blöt i ögat:-)
SvaraRaderaHaha, sååå fantastisk han är;=)
SvaraRaderaVa fint av honom att säga så!
SvaraRaderaOch jag håller med. Mina bristningar på magen ser jag tex som kärlekstatueringar. Dom finns ju där av en anledning och det gör mig absolut ingenting!