Nu när Robert Edwards har fått nobelpriset för sin utveckling och framtagande av IVF metoden så blir jag innerligt glad att han har fått detta. Utan hans metod hade vi inte haft Max! Om två dagar fyller vår IVF-kille 2 år och ja.....givetvis blir jag nostalgisk. Vilken resa vi gjorde för att få vår älskade lillebror. Minns ni?
www.familjeliv.se/Bloggar-3-53/b79667.html
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, så roligt att läsa om er IVF-resa, det hade jag inte gjort tidigare...
SvaraRaderaStora stora killen - 2 år, det är inte klokt vad tiden går! Jag minns när vi var hemma hos er när mitt vatten hade gått (för er som inte vet gick jag 48 timmar efter vattenavgång innan jag blev igångsatt - så det var inte så att vi var hos Johansson innan vi körde in på sjukhuset ;o) ) Vi fick en påse kläder som lilla Max hade haft - då var han knappt 3 månader... och nu... 2 år (!) Inte klokt...
Längtar tills vi ses!
Kram så länge!
Såklart att jag minns... och det med värme. Vilken tur att det finns en man som Robert Edwards, så att våra hjärtan kom till oss :-)
SvaraRaderaDet glömmer jag aldrig vännen! Lilla Ebba ville inte vänta tills januari utan hon ville födas som skåning - på självaste julafton=)
SvaraRaderaTiden går....
Visst har vi haft tur Therese!
SvaraRadera