onsdag 8 mars 2017

Fick en känsla av att jag verkligen var klar med mitt bloggande och nu kändes som att jag ville ge det ett avslut. Jag har bloggat i ca 15 år, på lite olika portaler, och är nu säker på att det är dags att avsluta. Det var länge sedan jag skrev något här men ville ha ett sista inlägg som avslut på något som jag har älskat att göra under många år.

Jag började skriva när sorgen över vår ofrivilliga barnlöshet var stor. Vi kämpade i flera år för att få barn och jag kunde ventilera och få ut alla mina tankar. Jag träffade så många som var i samma sits och det var skönt att vi inte var ensamma. Till sist kom våra älskade grabbar och bloggen blev som en dagbok där jag kunde spara våra minnen för evigt.

I dag är Markus och Max stora killar som har rätt till sin integritet och jag känner att det blir svårt att dela med mig, dom och deras vänner har all tillgång till internet och dom måste själva få välja hur mycket dom vill synas. Numera frågar jag om jag får lägga ut bilder på Facebook eller Instagram och dom godkänner själva vad som är ok.

Jag är så glad att jag kan titta tillbaka i bloggen och se hur barnen har växt, minnas vad vi har gjort och glädjas åt att allt detta är bevarat. Jag är aningen skeptisk till att min blogg finns kvar på internet för evigt, sviker tekniken, så är alla inlägg genom åren utskrivna och sparade. Förhoppningsvis kan Markus och Max också uppskatta en dag att dom kan titta tillbaka och se hur det var när dom var små och hur deras uppväxt var.

Tack älskade ungar för att ni är ni, jag är så tacksam för att jag får vara er mamma och ni har berikat mitt liv något oerhört.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar