I går var det Helsingborg Marathon och Nicke och Daniel skulle ge sig på sin allra första mara. Grabbarna tränar löpning tillsammans varje vecka och gör grymma tider på en mils loppen dom har sprungit, men 4,2 mil har dom aldrig testat på.

Jag och barnen gjorde fösta stoppet på Ramlösa där vi stod och hejade när dom kom springande och hade avverkat 1,4 mil. Max hade gjort sin egen skylt!

Nästa stopp för oss blev Pålsjö slott där dom kom springande och hade klarat 3,1 mil vid det här laget. Vi gav dom energidryck och choklad för att energiförrådet skulle fyllas på och det tog dom med sig i farten.

Sista stoppet blev målgången nere vid Gröningen och äntligen skulle dom få springa upp på målrakan och höra jublet från alla som stod där och applåderade och hejade.

Äntligen kom killarna springande och det var otroligt känslosamt att se dom komma där, konstigt att man kan känna så starkt och stort!

Ta emot folkets jubel.....

Alla som kommer i mål får en "värmefilt" direkt och det behövdes i dom kalla vindarna, till svettiga kroppar. Max var glad att pappa kom i mål!

Det tar på krafterna att springa 4,2 mil och Nickes vader levde sitt eget liv när han väl låg där, jösses vad musklerna hoppade runt!

Ni är heeeeeelt fantastiska killar, ni klarade ert första marathon på tiden 3,33 och det ska ni vara otroligt stolta över. Jag är så glad att ni tog er igenom det, stöttade varandra och sprang in i mål hand i hand med händerna uppsträckta över huvudena. Magiskt!

Det blev kräftskiva av den lugnare modellen hemma hos oss med Daniel, Sara, Ella, Marcus, Julia och alla barnen. Massor med gott att äta....

En härlig dag med mycket glädje, känslor, trötta ben och fina vänner!