En sliten klyscha, men jösses vad tiden går fort. Julen närmar sig med stormsteg och jag älskar detta mys som är nu. Det må regna och blåsa, men vad gör det när adventsljusstakarna lyser, vi tänder många ljus, bakar lussekatter, slår in julklappar, planerar hur granen ska kläs och går på luciafirande.

I kväll var det lucia med Max klass och vi fick lyssna på skönsång av dessa underbara ungar!

Superhärliga ungar som verkligen tränat in många sånger och mitt mammahjärta svämmade över när min tannalösa påg sjöng!

Vi hade fikakorg med som intogs efter alla sånger och vi lämnade över vars en presentpåse till fröknarna, som innehöll massor med godsaker.

I går var jag med Max i skolan från 8 till 12, vi brukar vara med grabbarna i skolan ungefär en gång per termin och det är så mysigt att se hur de har det. Jag fick vara med på morgonsamling, höra saga, det ritades och givetvis skulle jag sitta intill Max vid alla tillfällen.

De hade gympa också...

....innan vi åt i matsalen tillsammans!

I förrgår tappade han sin fjärde tand så nu har vi en ny glugg i huset!

Markus vill sällan vara med på bild, så därför blir det mest bilder på Max här...Han är en linslus som gärna ställer upp på bilder. I helgen hann vi träffa Micke, Louise och grabbarna, Markus var och badade i flera timmar på Karslundsbadet, vi hörde hur Nicke snorade hela helgen, fixade pepparkakshuset och hann se några filmer. Precis som december ska vara!

Årets julkrans från Lena är på plats, jag är så tacksam för denna gåva vi får varje jul!

Träningen rullar på med löpning och hemmagymmet, men i ärlighetens namn är det SÅ mycket svårare med orken nu när det är mörkt. Det påverkar mig ganska mycket, men jag har min "gratis-timme" varannan vecka på morgonen när jag lämnat Max och då blir det en joggingrunda eller ett pass i källaren. Min höft känns, kan inte säga att den är helt bra, men det är inte lika dåligt tack vare en mycket bra massör som jag går till regelbundet.

Annat som hänt är att Markus har bytt fotbollsklubb och jag är verkligen stolt över honom. Ett tufft beslut för en 10-åring men han har länge velat gå vidare med sin fotboll, han brinner efter utveckligen och den går inte att få på samma vis i byns lilla lag med få spelare. Vi har stöttat honom och han har helt och hållet själv fått bestämma och han vågade! Han kände ingen, men började träna och nu har han bestämt sig och är superglad över detta. Nicke är tränare året ut för Gantoftas lag, han känner att han har gjort sitt där nu och kliver åt sidan.

Snart helg igen och den bjuder på mys hos mamma på fredag, granförsäljning, träningar och födelsedag. Jag tänker inte ha något kalas, det blir mys med mina grabbar med middag i stan. Att fylla 39 är ju inte så märkvärdigt ;-)