En helg till i backspegeln, en helg fylld med kvalitetstid med familjen och många aktiviteter. Vi får ganska ofta höra, från lite olika håll, att vi tillbringar så oerhört mycket tid med våra barn. I går sa vår granne "ni är så goa som gör så mycket med era barn" och för mig är det en självklarhet. Finns ju inget härligare än att vara med grabbarna! Det är ju ingen uppoffring att vara med familjen?

I fredags gick jag och grabbarna ner till affären så de fick plocka godis till fredagsmyset. Nicke spelar innebandy 17-18 och sen mös vi tillsammans med god mat vid tvn, grabbarna älskar att få äta där och se på film. Blev en lugn kväll med lite film när barnen somnat, "Get the gringo" med Mel Gibson. Helt ok, en ganska annorlunda film.

Då kan vi väl bocka av 4-års firandet från listan, då även barnkalaset är avklarat nu. I lördags kl 11 kom kompisarna som också är hos dagmamman, med föräldrar, och åt korv med bröd, busade, mumsade på glass och sen var det fiskedamm!

Några i grabbligan!

 
Fina föräldrar!

Max ville ha glasståg även på detta kalaset och klart vi fick fixa det.

Fiskdam är ALLTID spännande. Markus var den som satt fisk på kroken....

Ett lyckat kalas och Max var verkligen nöjd och glad, det är ju viktigast av allt. När huset var tömt runt 14 tiden så gick till fotbollsmatchen som pågick uppe på klubben. Gantofta kvalar upp till division 5 så vi var där och hejade fram vinsten i sällskap av familjen Lövgren. Max och Noah lekte i alla löv som fallit, skönt att komma ut och få frisk luft efter hela förmiddagen inne.

I går jobbade Nicke så jag och grabbarna fick en lugn söndag, det regnade HELA dagen så det blev inte så mycket utetid. Max lirade gitarr och visst är det snyggt när gitarren matchar den gröna pyjamasen;-)

Max fick "Trollspelet" i present på kalaset och det har vi hunnit spela hundra gånger i helgen...! Kul med spel som alla i familjen kan spela tillsammans.

Klockan 15 var det dags för Gantofta IBK att åka till stan för att se FC Helsingborg spela match. Markus var eld och lågor över att få åka buss "själv" till detta och glad i hågen hoppade han på HIFs buss som skulle ta dem till stan (Markus i blå jacka).

Jag och Max gav upp väntan på bättre väder och klädde i stället på oss regnkläder och gick sen en lång runda.

Gick ingen nöd på denna grabben!

När vi kom tillbaka in i byn efter vår runda, så gick Max själv och skulle hoppa i ALLA vattenpölar...

Härligt när man får plaska och hoppa hur mycket man vill! När vi kom in så spelade vi spel (igen) och sen fixade vi till tacos så det var klart när Nicke och Markus kom hem. Nicke hade slutat tidigare så han körde också in och såg matchen, men Markus åkte inte med Nicke hem utan skulle givetvis ta bussen med laget=)

Vi har fått en present som värmer oss i dubbel bemärkelse. Grannen Birgitta har vävstolar hemma och håller bla kurser i vävning. Hon har suttit och vävt en filt, skickat den till Finland där de "kammar" så att det blir luddigt och mjukt och sen fick vi denna. Den är helt underbar och jag blev så rörd över allt jobb hon har lagt ner på denna, för att ge oss som tack för hjälpen. Riktigt stor och gosig!

Veckan som kommer nu blir väldigt tuff, almanackan är fulltecknad, men praktiska saker är ju alltid lösbara. I morgon är det begravning för finaste Tristan. Jag känner att det blir det svåraste jag har varit med om, har ju varit förskonad av tragedier och att ta farväl av äldre människor som har levt klart sitt liv, det går inte att jämföra med. Men vi ska ta farväl av en liten pojke som skulle fyllt fyra snart.

Jag är nervös inför detta, hur hanterar man sorgen där på plats, hur ska fina S och H klara av detta? Vi kommer att vara där och minnas Tristan, hedra hans minne, stötta anhöriga och förhoppningsvis kunna le när vi tänker på alla kloka ord som kom från denna fina killen. Men jag känner mig väldigt liten och rädd inför alla känslor...

Dagarna har rullat på och snart är det helg igen. Vi har haft en fin vecka, men allt blir en konstig blandning av vår fina vardag och plötsligt slår det en hårt igen att våra fina vänner har förlorat sin son. Livet är alldeles för orättvist och jag känner mig så maktlös.

I måndags begav jag, Nicke och Markus oss till skogen för att röra på oss. Det blev löpning och lite bus med Markus. Max var på sin gympa under tiden.

 I tisdags fick jag hoppa över innebandyträningen för min rygg har gjort så ont sen jag sträckte den. Men det passade ganska bra, Nicke behövde träna och det var samma tid som innebandyn. Grabbarna har varit väldigt trötta denna veckan så de har somnat tidigt, kanske lite hösttrötta?

I går kom mamma och passade grabbarna så jag och Nicke båda kunde på föräldramötet. Det är alltid trevligt att träffa övriga föräldrar och lärarna. Mamma gick till bokbussen med Markus och Max, läste, lekte med bilar och hade en mysig kväll tillsammans.

I dag fick jag hjälp av Max att laga middag, vi kan kalla honom "den glada kocken"!

Måste ju också gratulera Christian och Madelaine som i dag fick en son och Milton har blivit storebror!

Vi har haft en lugn kväll med mycket pyssel i böcker som Max fick när han fyllde år. Nicke var och tränade så jag tog ett pass på crosstrainern när Max hade somnat.

Markus fick sina skolfoto i går - min älskade, fina påg!

Helgen bjuder på fredagsmys, barnkalas för Max och en del idrott som vanligt. På söndag ska Markus bla åka till stan med innebandylaget och se FC Helsingborg spela match. Ha en fin helg, var rädda om varandra!

Max 4-års dag!

 I morse sjöng vi för älskade Max och han fick öppna sina paket i sängen hos oss. Det ÄR ju så kul med paket.....

 Det var bara att ta fram verktygen och börja skruva....

 ....för har man fått skrivbord och stol så ska det givetvis upp direkt!

 Vi fixade i förmiddags med dukning, bakning, ballonger och lite av varje. Jag och Nicke hann ut på vars en joggingrunda innan det var dags att hålla kalas!!

 Roligt när alla gästerna började anlända. Kusin Sarah fick en kram.

 Farmor hade också med sig paket!

 Mormor anländer....

 Lena, kusin Albin, Janne och moster Malin!

 Fina moster får en go kram=)

 Blicken säger allt....

 En kick!!

 Julia hade med sig en cementblandare och bil med husvagn!

 Markus var ute och klättrade i morse och fixade flagga till lillebror.

 Massor med gott.

 Ett glasståg fick det bli!

 Alla sjöng för Max så klart!

 Dags att blåsa!!

 Milton var också med på kalaset och han gillade verktygslådan i alla fall!

Nya pistolen gick inte av för hackor!

 När alla gästerna hade åkt hem gick vi ut en stund och testade bla nya kicken.

 Kvällen avslutade vi i soffan med nya filmen "Nils Karlsson pyssling" som Max fick av oss. Ganska slagna killar....

 Tack alla ni för fina presenter till Max, han var så nöjd och glad!

(Det går att trycka på bilderna så kommer de upp i ett bildspel om man vill se dem i lite större storlek)

 

Fredag och lördag har varit med blandade känslor, två väldigt olika dagar. I går passade Julia grabbarna så körde jag och Nicke till S och H. Kan ärligt säga att det är med riktig magångest jag åkte dit och hjärtat slår extra fort. Denna fruktansvärda situation som har drabbat två av de finaste människorna jag känner, det är fortfarande som en väldigt ond och hemsk film.

Men det är verklighet, två fina föräldrar kämpar på för varje andetag och gör det med otroligt mycket styrka och kärlek. Vi hade fin kväll tillsammans.

I dag var det tidig morgon då både Markus och Max tyckte vi skulle gå upp strax efter 7. Jag vaknade med huvudvärk och ont i nacken, så jag tog en tablett och låg en timme till, det hjälpte något. Nicke och Markus var på innebandyn 9-10 medans jag och Max fixade lite här hemma.

Klockan 14 kom Jonas, Johanna, Ava, Danne, Helen, Ebba och Emil till oss. Vi träffas ju alla familjerna samtidigt ett par gånger om året och det är lika mysigt varje gång. Det blev fika först, hembakade bullar och chokladbollar!

Ebba, Max och Ava hade eget bord.

Hela gänget gick ut en runda sen, blev bus och lek på lekplatsen.

 Ava får kämpa för att få ner Johanna!

 Emil har blivit stora killen.

 Det ska ju tas en del bilder på barnen....

 Glada Max, han har verkligen haft nedräkning till sin stundande födelsedag i morgon!

 Danne, Nicke, Jonas, Johanna och Helen.

 Det blev mer lek och bus inne sen....

 ....innan det blev pizzadags!

Det har varit en härlig eftermiddag med fina vänner och goa barn. Vi är lyckligt lottade som har er,
tack för i dag!

I kväll är det fyra år sedan vattnet gick och Max skrämde upp oss genom att komma sex veckor för tidigt. I morgon blir det sång, paket och kalas för vår älskade lillebror!

 Markus kom hem med ett matteprov där han hade alla rätt....

.....och Max hade tränat på fyror hos dagmamma Ingrid!
(Spana in de två härliga fyrorna i högra raden=)

Jag blir lika stolt om där alla rätt eller många fel på ett matteprov, stolt oavsett hur en fyra ser ut. Jag är stolt och glad över grabbarnas intresse för att lära sig.


I går fick jag ett sms, ett sms som gjorde mig varm inombords. Jag hör av mig varje dag, fortsätter finnas där för dig, delar din sorg, stöttar dig och kommer alltid finnas där, när du än behöver mig.

Våra dagar rullar på, hela helgen innebar mycket tid med grabbarna och allt annat känns ju så otänkbart just nu. Markus spelade fotbollsmatch i lördags och där stod vi och hejade på i ösregn och storm. Ändå så varma inombords när vi ser Markus vakta målet!

 

I går jobbade Nicke och jag var hemma med grabbarna. Vi tog en runda till Ica Maxi och jag fick finfin hjälp med att handla.



 



I går det även dags för Max bästa kompis Noah att ha kalas så där var jag och grabbarna för att fira honom. Massor med gott fika, barnen lekte och vi hade en mysig eftermiddag.

 

 Natten till i dag hostade Max massor, han nös och fick snytas flera gånger. Han och jag var vakna mellan ca 4-7 så det var lite segt att gå upp när Markus skulle till skolan. Jag har vabbat i dag men den här killen har varit lika pigg och alert som vanligt. Han har inte hostat och näsan har inte behövt snytas allt. Märkligt?! Vi har bakat lite och sen städade vi husvagnen. Max älskar att hjälpa till=)

 Vi har även varit på lekplatsen en stund och favoritleken just nu är att gömma skattkistan någonstans och sen leta i sanden.....

Det blev lite träning i källaren, körde intervallträning med crosstrainern och spinningcykeln. Det har inte varit någon energi i varken mig eller Nicke den senaste veckan. Alla tankar och känslor tar oerhört mycket energi från oss.

Vi tänker på S och H det första vi gör när vi går upp och det sista innan vi somnar. Jag varken kan eller vill, få bort detta underbara ansikte från näthinnan. Jag lider så med dem som går igenom det mest brutala man kan i livet, att mista sitt barn. Jag önskar att jag kunde bära smärtan ett tag så att de fick vila. Det enda jag kan göra är att höra av mig varje dag, komma så fort vi behövs och stötta så mycket jag kan. Önskar att jag kunde göra så mycket mer.