En helg till i backspegeln, en helg fylld med kvalitetstid med familjen och många aktiviteter. Vi får ganska ofta höra, från lite olika håll, att vi tillbringar så oerhört mycket tid med våra barn. I går sa vår granne "ni är så goa som gör så mycket med era barn" och för mig är det en självklarhet. Finns ju inget härligare än att vara med grabbarna! Det är ju ingen uppoffring att vara med familjen?

I fredags gick jag och grabbarna ner till affären så de fick plocka godis till fredagsmyset. Nicke spelar innebandy 17-18 och sen mös vi tillsammans med god mat vid tvn, grabbarna älskar att få äta där och se på film. Blev en lugn kväll med lite film när barnen somnat, "Get the gringo" med Mel Gibson. Helt ok, en ganska annorlunda film.

Då kan vi väl bocka av 4-års firandet från listan, då även barnkalaset är avklarat nu. I lördags kl 11 kom kompisarna som också är hos dagmamman, med föräldrar, och åt korv med bröd, busade, mumsade på glass och sen var det fiskedamm!

Några i grabbligan!

 
Fina föräldrar!

Max ville ha glasståg även på detta kalaset och klart vi fick fixa det.

Fiskdam är ALLTID spännande. Markus var den som satt fisk på kroken....

Ett lyckat kalas och Max var verkligen nöjd och glad, det är ju viktigast av allt. När huset var tömt runt 14 tiden så gick till fotbollsmatchen som pågick uppe på klubben. Gantofta kvalar upp till division 5 så vi var där och hejade fram vinsten i sällskap av familjen Lövgren. Max och Noah lekte i alla löv som fallit, skönt att komma ut och få frisk luft efter hela förmiddagen inne.

I går jobbade Nicke så jag och grabbarna fick en lugn söndag, det regnade HELA dagen så det blev inte så mycket utetid. Max lirade gitarr och visst är det snyggt när gitarren matchar den gröna pyjamasen;-)

Max fick "Trollspelet" i present på kalaset och det har vi hunnit spela hundra gånger i helgen...! Kul med spel som alla i familjen kan spela tillsammans.

Klockan 15 var det dags för Gantofta IBK att åka till stan för att se FC Helsingborg spela match. Markus var eld och lågor över att få åka buss "själv" till detta och glad i hågen hoppade han på HIFs buss som skulle ta dem till stan (Markus i blå jacka).

Jag och Max gav upp väntan på bättre väder och klädde i stället på oss regnkläder och gick sen en lång runda.

Gick ingen nöd på denna grabben!

När vi kom tillbaka in i byn efter vår runda, så gick Max själv och skulle hoppa i ALLA vattenpölar...

Härligt när man får plaska och hoppa hur mycket man vill! När vi kom in så spelade vi spel (igen) och sen fixade vi till tacos så det var klart när Nicke och Markus kom hem. Nicke hade slutat tidigare så han körde också in och såg matchen, men Markus åkte inte med Nicke hem utan skulle givetvis ta bussen med laget=)

Vi har fått en present som värmer oss i dubbel bemärkelse. Grannen Birgitta har vävstolar hemma och håller bla kurser i vävning. Hon har suttit och vävt en filt, skickat den till Finland där de "kammar" så att det blir luddigt och mjukt och sen fick vi denna. Den är helt underbar och jag blev så rörd över allt jobb hon har lagt ner på denna, för att ge oss som tack för hjälpen. Riktigt stor och gosig!

Veckan som kommer nu blir väldigt tuff, almanackan är fulltecknad, men praktiska saker är ju alltid lösbara. I morgon är det begravning för finaste Tristan. Jag känner att det blir det svåraste jag har varit med om, har ju varit förskonad av tragedier och att ta farväl av äldre människor som har levt klart sitt liv, det går inte att jämföra med. Men vi ska ta farväl av en liten pojke som skulle fyllt fyra snart.

Jag är nervös inför detta, hur hanterar man sorgen där på plats, hur ska fina S och H klara av detta? Vi kommer att vara där och minnas Tristan, hedra hans minne, stötta anhöriga och förhoppningsvis kunna le när vi tänker på alla kloka ord som kom från denna fina killen. Men jag känner mig väldigt liten och rädd inför alla känslor...