I går var det förberedelser för Max kalas och huset skulle fyllas av 24 stycken 6-åringar.....Med lite skräckblandad förtjusning såg vi fram emot det :-) Fanns en del att fixa innan men vissa var fullt upptagna med annat.....

Klockan 17 började huset fyllas av härliga (högljudda) ungar och alla var utklädda till allt från prinsessor, riddare, starwars-karaktärer till katter och superhjältar. Kan ju säga att tiden gick fort, det var fullt ös med korvutdelning, saftpåfyllning, lekar, dans och frågesport. Tog EN bild - men den symbolerar väl ett barnkalas ganska bra!

I dag körde vi till Billeberga där Markus hade match. Hela laget kämpade väl, Markus gjorde ett mål och matchen slutade 1-1.

Lillebror är supporter som alltid!

Härliga ungar som bjöd på en spännande match!

Efter matchen mötte vi Sophie, Henrik och Tekla och vi hade sällskap till Tristans plats. Max hade valt ut en brandbil och ett gravljus som han valde en plats till. Sophie har gjort "the yellow brickroad" från filmen "Trollkarlen från Oz", fantastiskt genomtänkt, kärleksfullt och fint. Max provade vägen som man får gå på när man gör fint hos Tristan.

Efter en stund tillsammans där, lite prat och några kramar så körde vi hemåt igen. Vi skulle ha haft familjen J här i kväll, men Max är så himla hostig och snorig i dag så vi avbokade kvällen. Han är ganska sliten och behöver en lugn kväll och tidig läggdags i dag.

Jag har nu varit på två behandlingar hos en massör på "Trivas på Råå" och det är allt annat än "skön" behandling när jag är där. Hon ska försöka få bukt på min höft och värken som jag har i axlarna och upp i nacken. Varje behandling är precis på gränsen vad jag klarar smärtmässigt, hon jobbar med armbågarna som hon pressar in på de triggerpunkter och muskler som är i behov av behandling. I förrgår sa jag till henne att det var tur hon är så trevlig, annars hade jag nog smällt till henne ;-)

I dag känner jag fortfarande mig öm av behandlingen, men en liten löprunda fick det bli. Jag tänkte prova att öka tempot rejält på en kort sträcka och det är inget som är enkelt för mig. Jag är van vid att jogga i mina 6-7 min/km och kan då springa ganska långt anser jag. Det är ju så mycket enklare att jämföra sig med alla dom som springer längre och snabbare, sällan man tänker att man faktiskt orkar springa flera kilometer i ett lagom tempo, det finns ju dom som inte orkar spring en kilometer. Men jag tittar på mina förutsättningar och mina resultat och när jag kikade på klockan så sprang jag första kilometern på 6,12 och andra på 5,48 - det är ju 24 sekunder snabbare än första kilometern!

 

Så även om jag tyckte att jag inte orkade så bra som jag önskat, så vid lite närmare titt på tiden så var det en förbättring. Men målet är att komma under 6 min/km på lite längre sträckor, där har jag varit förr och vill dit igen. Nu hoppas jag att behandlingen hjälper och så har jag ju två lopp att se fram emot nu i höst - med min löparkung till man som sporrar mig :-)