Lördagförmiddag och en stund vid datorn, ser att jag inte har bloggat sen i söndags. Veckan har rullat på utan några större händelser, en fin vecka med mycket jobb och lite annat smått och gott!

I måndags var det dags för Max att börja på sin gympa igen, glad i hågen gick vi dit och han springer in och sätter sig vid samlingsringen med fröken och tjejerna som hjälper till. Det är härligt att se hur lätt han har för att säga "hej då" och sen klara sig själv där. Jag passade på att ta årets första joggingrunda och det kändes helt ok efter baciller och penicillin.

I tisdags var Nicke ledig och både skola och fritids hade stängt. Max kunde vara hos Ingrid som vanligt och när Nicke skulle åka på begravning i Bårslövs kyrka kl 11 så lämnade han Markus hos mig på jobbet. Det är mysigt att ha honom där och han älskar att kunna skriva ut och fixa med lite av varje. Markus åkte sen med Ella och Gabbi en sväng hem för att leka där, sen hämtade jag upp dem på vägen hem så åt vi middag hos oss. Tisdagen avslutades med en svettig innebandytimme med Gantoftas härligaste tjejer!

Onsdag och torsdag har rullat på, dagarna på jobb har gått galet fort då vi har mycket att göra. Nu har jag fått in en ny tjej på kontoret som ska läras upp och det kommer bli superbra att få in lite hjälp nu. Julia kör truck på heltid och sitter inte mycket på kontoret mer och att hinna med allt där inne själv fungerar bara under en begränsad tid.

I veckan har Christian varit i Stockholm för att avsluta sin utbildning och numera har vi en polis i familjen - STORT grattis Christian till din avslutade utbildning. Du klarade det!

I går på min lunch satt jag och läste Sophies blogg och då hade hon skrivit ett inlägg som gav mig blandade känslor. Nu är det klart att den obevakade övergången i Billeberga ska stängas och staket sätts upp hela vägen för att förhindra fler dödsolyckor. Skönt att rätt beslut är taget, för allas säkerhet. Men journalisten har i artikeln skrivit "vid ett obevakat ögonblick" och dessa ord fällde en redan liggande, sörjande, trasig mamma. Det var inget obevakat ögonblick, Tristan höll sin mamma i handen och hon hade koll på honom. Men som vi alla vet kan ett barn, som är 3,5 år lätt släppa greppet och springa i väg. Ingen ska någonsin tro att han var där ensam eller att han var obevakad, det var en fruktansvärd olycka som hände trots allt. Jag skriver detta för att jag vet hur illa Sophie tog vid sig, hon vill inte att någon ska tro att det var obevakat, att hon inte hade koll.

Kika gärna in hos Sophie, hon skriver ner sina känslor och tankar på ett fantastiskt vis och hon får stöd från norr till söder i detta land. http://med-barnen-i-handen.blogspot.se/
I går bestämde vi att vi skulle komma hem till S och H, orken fanns hos dem och vi kommer så fort vi kan och behövs. Grabbarna var hemma med farmor och farfar och så körde vi till Billeberga och hade en fin kväll tillsammans.

I dag blir det mycket mys med familjen, det ska idrottas och tränas lite, sen håller vi en lugn lördagkväll tillsammans. I morgon jobbar Nicke och jag ska åka till badhuset med Markus och hans klass då de ska bada tillsammans en timme. Max ska nog leka med kompisen under tiden eftersom bara en förälder och inga syskon kunde följa med.

Ha en fin helg!