tisdag 25 september 2012

En tragisk olycka, ett barn har mist livet, en mamma och en pappa har mist sin son, en liten flicka har mist sin storebror.

I dag fick jag ett sms som fick mig att falla ihop, trasas sönder inombords och falla i gråt. Orden räcker inte till för alla känslor. Vill bara kunna spola tillbaka tiden och ställa allt till rätta igen. Allt fel och hemskt som hände. Varför?

Älskade Tristan, spring runt och busa med din älskade farfar och gamlafarmor som du saknade så. Vi får titta upp, vinka och minnas dig som den underbara "ongen" du var. I kväll tänder vi ljusen här hemma, gråter ännu mer och tänker på hela familjen.

3 kommentarer:

  1. Det är så fruktansvärt. Denna goa påg. Såg det nu ikväll när jag satte mig med datorn och allt bara brast.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Men usch vad tragiskt, vad är det som,hände?! Tänker på den stackars familjen! Kram

    SvaraRadera
  3. Det finns inte ord för hur fruktansvärt hemskt det är. Föräldrar ska ALDRIG behöva överleva sina barn, det är så FEL det bara kan bli. Och ändå händer det titt som tätt... Att se en mening med allt som sker i såna situationer är omöjligt - åtminstone är inte jag människa nog att göra det.

    Jag hoppas och tror att familjen i fråga är omhuldade av en massa kärlek och omsorg från släkt och vänner. Nu om någonsin behöver de det.

    Man kan aldrig kramas nog ofta och aldrig skicka för många sms där man skriver att man tänker på dem. Nu får ni vara starka åt dem och bära dem när de faller.

    Livet är skört och oberäkneligt... Det gäller att ta vara på varje dag så gott man kan.

    Stor, varm kram till er alla ♥

    SvaraRadera