September...hösten har kommit, kyliga morgnar, det mörknar tidigare, barnens regnkläder har behövts, fina färgskiftningar i träden, tankar och känslor när årsdagen närmar sig, blandat med ett lugn som jag tycker hösten kan föra med sig. Sommaren kan absolut vara mer stressig då man ska hinna med så mycket, åka till så många ställen och hinna umgås med alla. Nu får man krypa in igen, dags att tända ljus och det blir mycket pyssel. Jag har svårt att förstå att det snart är ett år sedan vi fick uppleva den starkaste sorgen någonsin i våra liv, när Tristan lämnade oss. Så nära, men ändå ett helt år sedan.

Max har stora förändringar i höst, han ska i november börja på "Blå huset" här i Gantofta där 5-åringarna i byn går. Både Max och Markus har haft världens bästa dagmamma sen de var dryga året båda två, vi har haft den stora förmånen att ha Ingrid i vårt liv sen 2005. Nu när Max snart är 5 är det dags att vara i större grupp, lära känna de barnen han börjar i skolan med och det blir en "inskolning" inför förskoleklass starten nästa år. Han jobbar i "skolbok" hos dagmamman och det tycker han är superroligt, hemma har vi också lite knep och knåp att sätta tänderna i!

I går och i dag har Nicke varit ledig så han och Max har haft två mysdagar tillsammans. I morse var de först på dagiset för fotografering och det tog nästan hela förmiddagen. Där hann Max och Noah (som också ska börja på Blå huset) leka med nya kompisarna, träffa nya fröknarna och få vara med på gruppbilden med nya gänget. Sen fick jag finbesök på jobbet...

 När jag kom hem så hade Nicke och Max lite fuffens för sig, Max mötte upp mig i dörren och sa att jag skulle blunda (och gå in i köket samtidigt, vilket försvårade det hela lite...). Där stod det blommor och ett fint kort, samt att middagen nästan var klar - grillat!

 Härligt att bli lite bortskämd och det är ju nästan alltid jag som lagar maten i det här huset, så att sätta sig till dukat bord är lyx! När vi hade ätit blev det lite bus och motion för Messi!

 Vi släpper ut honom på Max rum så springer han runt där en stund, han är ju verkligen inte stor så det gäller att ha koll var han blir av!

Träning har det blivit på löpbandet både i går och i dag, samt ett magpass. Nu uppskattar jag bandet ännu mer när mörkret kommer tidigare och både jag och Nicke vill hinna få till träningen på vardagkvällarna. Nicke springer ju betydligt längre än vad jag gör och då kan han ta sina rundor ute och jag är inne hos grabbarna. Perfekt!