Veckan som har gått har varit en risig vecka, i alla fall om man ser till vårt hälsotillstånd i den här familjen. Nicke fick feber i lördags och har sen haft det hela veckan, men tillhörande huvudvärk, förkylning och hosta. Jag har faktiskt aldrig sett honom så sjuk under våra 20 år tillsammans, har varit riktigt tufft för honom.

Jag har blivit riktigt förkyld och hostar, men har tack och lov sluppit feber och ändå kunnat jobba hela veckan. Max är fortfarande sliten efter alla sina febersvängar han har haft, men han har lekt några timmar varje dag med kompisarna hos dagmamman. Nicke har hämtat hem honom tidig eftermiddag så har de slappat på soffan till jag har kommit hem. Markus är den som har varit piggast!

I går kom Markus hem med ett prov i multiplikation 1-3 och givetvis blir man stolt över alla rätt. Vår träning gav utdelning!

I går fixade jag pastasallad och bakade en stor chokladkaka som jag kunde ta med i dag när det var flyttdags för Sophie och Henrik. När detta var fixat så blev det en lugn kväll i soffan för oss, bara Markus som var på kalas och hade fullt ös med dans och andra roliga saker! Jag hämtade Markus vid 19.30 och sen satt vi och ströttittade på "En prins i New York" innan vi slocknade hyffsat tidigt hela familjen.

I dag körde jag till Billeberga vid 9 för att hjälpa Sophie och Henrik att flytta. Nicke hämtar sig efter feberveckan så han orkade inte vara med i dag, det har tagit hårt på honom så han har vilat ganska mycket i dag. Fantastiska Filippa och Fredrik har haft Max större delen av dagen så att han fick vara med Noah och leka. De har ätit på Mc Donalds och sen varit på Tropikariet, jag fick denna härliga bilden i eftermiddags! Tusen, tusen tack för att ni hjälpte oss i dag, ni är underbara!

Jag och ett härligt gäng familj och vänner till S och H har burit och flyttat i dag, vi har kånkat, packat upp, skrattat, lunchat, gråtit en skvätt, pratat och jobbat på i ett härligt tempo. Det är fortfarande en bisarr verklighet, Tristan finns inte längre och det är så svårt att ta in. Men livet måste gå vidare och jag är full av beundran över hur mycket styrka och kärlek det finns i familjen, som tar dem vidare ett litet steg i taget, ett andetag i taget. Vi fick flyttat och packat upp ett helt hem i dag med gemensamma krafter. Innan jag körde hemåt vid 16 tiden så stannade jag på kyrkogården och satte ett ljus hos Tristan, tårarna rullade och jag fick ut en del av alla känslor som har infunnit sig inom mig i dag.

När jag kom hem var jag helt slut, det har blivit lite tacos, en dusch och nu väntar soffan och Melodifestivalen. I morgon ska jag ta en lugn förmiddag hemma med grabbarna och sen ska vi åka till Påarp där Markus ska spela innebandymatch.

Ha en fin kväll, krama era nära!