Alla helgons dag. En dag att minnas nära och kära som har lämnat oss, en dag att hedra och tända ljus. Denna alla helgons dag är så nära den starka sorg vi har känt för Tristan och hans familj, det kändes viktigt att besöka kyrkan, tända ljus och låta barnen vara delaktiga.

Livet är här och nu och utan att verka frireligös eller fått en uppenbarelse, så ser jag inget finare än att hedra livet och kärleken genom att vara med våra barn, skratta tillsammans, kramas, ha roligt och se dem glada! Vi planerad dagen så att allt skulle få plats, deras aktiviteter och besök på kyrkogårdarna.
Det är ju lördag och det innebar innebandyträning mellan 9-10.

Min fina Markus älskar att sporta, trots att han fortfarande har ont i foten efter sin stukning, så är han med.

 Mitt hjärta svämmar över när jag tittar på min fina man, han är så engagerad och finns där som tränare för grabbarna.

 När träningen var klar körde vi till Lager 157 i Höganäs och köpte en del kläder. Både Markus och Max behövde lite av varje och de har bra priser där. Gabriel har ju sovit hos oss i natt så han har varit med hela dagen. Vi åt lunch på "Max" och sen körde vi till Bårslövs kyrka. Där tände vi ljus på Nickes mormors grav, även hans storasyster (dog som bebis innan någon av Nickes syskon hade fötts) är begravd där.

Vi gick in i kyrkan och där fick barnen tända ljus.

 De bjöd på fika i kyrkan och grabbarna ville gärna smaka. Vi stannade en stund, pratade med damerna som fanns på plats i kyrkan, barnen ritade lite och det var så mysigt. Jag tycker om när barn får vara med och ta plats i kyrkan, de har så fina frågor och många funderingar.

Från kyrkan är det inte långt till skolan i Bårslöv och där var dags fotbollsträning kl 14. Nicke höll i den själv i dag då den andra tränaren inte kunde närvara. Trots förkylning och hes röst la han all fokus på barnen så att de kunde träna och ha kul.

 Markus gillar att stå i mål -precis som Nicke alltid har gjort!

När vi var klara med träningen körde vi till Billeberga. Markus och Max var väldigt fundersamma på hur Tristans grav skulle se ut och när vi var kom dit så stod de länge och tittade på allt som var där. Där finns blommor, nallar, bilar, ljus, teckningar och en fantastisk pumpa som Tristans pappa har fixat med och satt där. Så oändligt mycket kärlek från så många.

Vi tände vårt ljus och satte det på plats, svarade på barnens frågor och förklarade så gott vi kunde. Vi gick bort till olycksplatsen då vi såg att även där var ljus, blommor, brev, bilar och annat fint från så många som sörjer och saknar. Barnen hade väldigt många frågor och vi tycker det är viktigt att de får undra och vi svarar så enkelt vi kan. Deras funderingar är viktiga, men ofta enklare än hur vi vuxna tänker.

När vi satte oss i bilen så sa Max "vi knackar på och ger dom en kram", han menade Tristans mamma och pappa. Vi hade tänkt att köra inom och lämna en liten sak, nu kändes det så fint att Max kände så. Det blev kramar och mitt hjärta fylldes på med många känslor. Styrka och kärlek.