Det är otroligt att det är fredag igen, hur fort kan veckorna gå? Vi har haft en lugn vecka och almanackan har varit förvånansvärt tom. Markus har haft höstlov, men varit på fritids och Max har varit hos Ingrid.

I tisdags var det dags för innebandy och Markus ville följa med och titta. I vanliga fall kan han inte det eftersom vi spelar 20-21 och det blir för sent en vardag när det är skola dagen efter. Men nu passade det bra eftersom han inte har behövt gå upp så tidigt, utan jag har lämnat honom på fritids lite innan kl 9.

 Vi var nio stycken så vi spelade i tre lag x 3 minuter per match. Markus skötte tidtagningen!

 I dag har Nicke och Max varit hemma och under dagen kom det fina mms till mig. Max älskar spel och de har bla spelat lotto i dag!

När jag kom hem från jobb så var var Nicke hemma med alla barnen, Gabriel ska sova hos oss i natt. Förväntnigar har varit höga och grabbarna har sett fram emot att få gå "bus eller godis" i byn, tillsammans med en klasskamrat till Markus. Jag är inte så förtjust i Halloween, men det är väl dagens "påskkärring" som vi gick när vi var små. Man får hänga med i utveckligen! 

Det har inte varit aktuellt att Max skulle med, men när Markus och Gabriel skulle ut med Nicke så ville han plötsligt med. Så vi fick fixa till en liten cowboy också!

I morgon är det träning i både innebandy och fotboll för Nicke och Markus, sen ska vi köra några ärenden innan vi ska bege oss till kyrkogårdarna för att tända ljus för Nickes mormor och Tristan.

Markus och Max ska följa med, tycker det är viktigt att de får se hur fint där blir på en kyrkogård, se hur många som sörjer och minns sina nära och kära och de har ju sett hur ledsna jag och Nicke har varit sen dagen då Tristan lämnade oss. Våra tankar är hos Sophie och Henrik varje dag och vi förundras över hur skört livet kan vara, hur mycket styrka föräldrar kan ha och hur mycket kärlek som visas när det behövs som mest.