Beundran.

Vilken kväll vi har haft...jag är så fylld med känslor, lycklig och glad så jag skulle kunna spricka. Men vi får backa till i förmiddags så vi får rätt på dagen;-)

Vi körde till Karlslundsparken i Landskrona i förmiddags. Det är en stor lekpark och det finns lite djur i jättefin miljö. Markus sprang runt och lekte med allt i ett rasande tempo och vi fick hänga på så gott det gick=) Max sov en stund men hann med lite gungning innan vi körde in till city. Där strosade vi en stund tills vi såg Subway och bestämde oss för lunch där. En mysig utflykt tillsammans som passade hela familjen. Vi gick även inom H&M där vi fyndade en fin vinterjacka till Markus!

När vi kom hem sov Max en stund igen, det tar på krafterna att vara ute på äventyr! Vi fixade inför kvällens grillning och lite efter klockan 17 kom min faster Kerstin, hennes man Mikael och min kusin Micke. (Micke var med om en svår bilolycka i december-08 och låg i koma med svåra skador. Vi har följt honom från intensiven, vård på sjukhus och nu på hemmaplan. En kämpe som började med att öppna ögonen och som sen har fått lära om det mesta)

Numera sitter Micke i en betydligt mindre rullstol, klarar balansen med överkroppen, kan ta sig framåt lite själv med rullstolen, är tydlig med vad han vill och orden har börjat komma så smått.
Vi har samma Micke i en skadad kropp, men det är hans humor, léenden, blick och "full i fan" känsla! Snacka om att vi alla blev imponerade när han började ljuda alfabetet i kväll...Vi skojar om att det är han och Max som lär sig samma saker men Micke har sin intelligens på en högre nivå - som den 19-åring han är! Det går inte att med ord här beskriva hur det känns när man ser på honom, hur man fylls av beundran och glädje. Det är en kämpe utan dess like och jag har aldrig beundrat någon så som jag beundrar Micke och hans glöd.

Tyvärr får Kerstin stånga sig blodig mot kommunen som vägrar ge henne anhörigstöd. Kommunen menar på att Micke ska vårdas på behandlingshem, trots att detta inte är det han vill. Han vill bo hemma med sin familj, känna sig trygg och rehabiliteras på hemmaplan - inte flera mil bort. Hur sjutton kan man då vägra Kerstin några tusenlappar i månaden, vilket är betydligt billigare än en plats på ett hem?!?!? Jag blir så arg när jag hör detta och hur kan man ta ett sådant beslut utan att ha träffat Kerstin eller Micke? Var tog valfriheten vägen, den som politikerna pratar så varmt om?

Micke myser med Max!

Mikael och Kerstin.

Jag och Micke!

Faster, jag och Micke!

Coola killar med ett stort intresse gemensamt - bilar!

Julia och Micke - coola kusiner!

(Kerstin och Micke har givetvis gett mig tillstånd att skriva och lägga ut bilder)