Ja, det är nog rätt ord för hur vi har det nu. Tufft. Riktigt tufft. Orken är lika med noll efter flera veckors sömnbrist och man fungerar inte som människa när man inte får sova ordentligt under en lång period.
Anledning är vår lilla älskade Max som har en "fantastisk" trotsperiod i klass med den Markus hade vid samma ålder. Fast Max är nog 10 gånger tuffare att hantera dagtid. När Markus höll i gång på nätterna från sept-05 till juni-06 trodde vi ibland att vi skulle gå under pga sömnbrist, vi satt på utredning och trodde att han hade både damp och ADHD. Men nope, ungen var helt ok och vi skulle enligt pyskologen "ha en eloge för att ni har orkat". I dag ser vi ju klart och tydligt att Markus blev en fin unge trots sina nattliga utbrott=)=)
Nu brottas vi dagligen med alla Max utbrott och de kommer när han ska få på kläderna, när ytterkläderna ska på, när han ska in i bilen, ut ur bilen, inte får tömma kylskåpet, sitta och äta, borsta tänderna....you name it! Han vrålar fruktansvärt högt, slåss och rivs och är väldigt arg. Detta tar hårt på oss, det värsta man vet som förälder är när man bråkar med sina barn. Har man dessutom inte sovit bra på flera veckor så är nerverna utanpå och tårarna bränner i ögonen. Jag får ca 3-4 timmars sömn/natt och är då vaken mer än 10 gånger - samma visa varje natt.
I morse var det som alla andra morgnar men när vi kom hem efter att ha lämnat Markus på skolan satt jag och Max i soffan och jag bara grät. Min kropp sa totalstopp och jag insåg att jag inte kunde köra och jobba i det skicket. När Max var lämnad så körde jag hem igen och la mig för att sova. Det har jag ALDRIG gjort under mina år som mamma och det ska mycket till innan jag gör det. Jag kör ju alltid på och har så mycket energi, inte kan väl jag säga "stopp"?
Jag vet innerst inne att detta är en fas, han är även världens mest underbara, roliga, charmiga 2-åring också, men det är tufft att orka just nu. Och alla "det-där-trotset-vet-vi-precis-hur-det-är-ord" undanbedes för detta är inte bara "vanligt" trots, det är en lite mer, lite högre, lite mer sömnlöst än vad många går igenom. Vi hoppas att Omega 3&6 kan hjälpa honom lika bra som Markus blev hjälpt, det tog 6 veckor innan han kom till ro på nätterna. Då är det "bara" fem kvar om det går lika bra med Max.......
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch stackars er. Vet faktiskt hur det är när man inte får sova på natten... Hoppas han lugnar ner sig snart. Det tar på krafterna att bråka med ungarna.
SvaraRaderaJa Beatrice, du vet verkligen också hur tufft det är. Man blir lite "loj" när folk gnäller efter EN dålig natt med sina barn....=)
SvaraRaderaUsch vännen, sådan sömnbrist är hemsk. Ville hade ju sina perioder där det kunde gå månader när han vaknade och skrek var 15-30 min hela nätterna igenom. Men, det är länge sedan nu och det hjälper inte dig så det ska jag sluta älta.
SvaraRaderaJag hävdar å det bestämdaste ni ska lämna bort Max och ta en hotellnatt och det SNARAST möjligt. Morfar, farmor eller vem som nu tar honom överlever att vara vaken en hel natt om det skulle vara så - huvudsaken är att ni får sova!!!
Alternativt att ni turas om att åka iväg och sova hos någon annan så att ni får sova varsin hel natt. Huvudsaken är att ni ser till att göra det NU. Ingen tackar er för att ni går omkring och är utom er av trötthet och inte kan fungera normalt. Det hjälper inte Max heller.
KRAM. KRAM. KRAM.
Jodå Nina, det är ibland bra att påminnas lite om att det där jobbiga perioderna är just perioder - de går över=)
SvaraRaderaTack för din omtanke och sms!
Kloka Nina satte huvudet på spiken, som vanligt. Lyssna på henne och lyd hennes råd, vännen.
SvaraRaderaJag vet att det ska mycket (väldigt mycket) till för att du ska skriva såhär och än mer för att du ska "erkänna dig besegrad" och gå hem och lägga dig. Så bra att du gjorde det! Önskar vi bodde närmare varandra så jag kunde avlasta lite.
Bamsekram!!
Tack Therese, ni är alla goa vänner=) Det är inte så att vi inte har avlastning, det är många runt om oss som mer än gärna ställer upp=)
SvaraRadera