onsdag 23 mars 2011

Imse vimse!

I morse när jag kom till Ingrid med Max så hade hon en liten överraskning i en glasburk. En liten kompis som hon och Max skulle "leta mat till". Jodå....jag har ju lyckats göra Max rädd för spindlar då jag skrek rakt ut av rädsla när en spindel kom springande i källaren - och Max stod en liten bit bort. Klart det inte var så smart, men jag blev överraskad och min rädsla gjorde att skriket bara kom!

Så vi tittade lite på spindeln och jag skrattade gott åt hennes påhittiga spindel-terapi-trick! Jag sa till Max att de fick leta upp spindels mamma=)

Nickes föräldrar hämtade Markus och Max i eftermiddag eftersom jag var tvungen att stanna på jobb för ett möte. Jag kom inte hem förrän 18.30 så det blev inte så mycket tid med grabbarna dag. Jag kom att tänka på hur många har det inte så? Långa dagar och lite tid med barnen? Usch, någon karriärskvinna skulle jag aldrig kunna vara och sätta jobbet framför familjen. Sen är det inte sagt att det inte är roligt att jag är engagerad i företaget och att jag nu lär mig mer och mer, men att ha långa dagar och lite familjetid varje dag - nope, det skulle jag aldrig vilja=)

När grabbarna hade lagt sig så var klockan 20:20 och soffan var lockande. Men nej, jag tog 40 minuter på min vapendragare i källaren!
De här jäkla benhinnorna bråkar och det stör mig något oerhört att jag inte kan springa. Vänster ben är ganska ok, men höger gör ont bara jag går i trappan. När sjutton ska det gå över!?

3 kommentarer:

  1. Hehe ja säg vad den där Ingrid inte fixar! :-D

    SvaraRadera
  2. Undra vem som behövde den där spindelterapin mest, Max eller hans mamma?! ;-)

    Jäkla benhinnor, rent ut sagt! Det är så trist när något sätter käppar i hjulet för det man vill göra! :-(

    KRAM

    SvaraRadera
  3. Ja, barn gör ju som bekant som man gör, inte som man säger. Och med dig galandes över spindlar i källaren kan det behöves lite spindelterapi hos Ingrid ;-)

    Jag håller med dig ang långa dagar. De dagar vi har kvällsmöte och jag inte hinner hem emellan är så trista. Har morgonen dessutom innehållit tjaft (som är mer regel än undantag) blir det lite extra trist...)

    SvaraRadera