I går morse lämnade jag båda grabbarna hos Ingrid, sa hej då och gick därifrån. Det var första gången jag lämnade Max där! Sen gick jag en runda med vovven (som vi passat sen i fredags) och sen gick jag tillbaka och då hade det gått ca 25 minuter. Jag möttes av en storgråtandes Max som hade skrikit sen jag gick=( Men sen torkade vi tårarna, åt mellis och när vi gick hem somnade han som en stock i vagnen - det tar på krafterna att skolas in!
Klockan 18.30 trillade tjejerna in och det var dax för den årliga ost- och vinkvällen som jag alltid har här runt advent. Vi är fyra mammor som träffades i mammagruppen när jag fick Markus. Det blir att vi ses några gånger per år och en av dessa träffar har blivit tradition hos mig. Vi satt i uterummet med massa tända ljus, åt ost, drack vin/cider, pratade, skrattade och mös med senaste tillskottet en liten flicka på 6 veckor. Runt 22 tiden körde de hemåt och jag gick en runda med vovven innan jag la mig.
På tal om hunden.....jag vill ALDRIG ha hund och jag förstår inte meningen med en. Jo, om man är ensam, pensionär etc och behöver sällskapet, motionen etc. Men alla barnfamiljer som har hund (sorry alla ni som har hund....) men det är ju bara jobb! Hundhår, grus, stänk runt matskålen, blött och smutsigt. Jag ställer självklart upp för C och M nu när de fick sin bebis, men det kommer aldrig ägas någon hund i det här huset=)
I dag var det dax att lämna Max igen och redan när jag gick började han skrika. Jag kom tillbaka efter 35 minuter ca och då satt han och mumsade kex i barnstolen vid bordet=) Han hade skrikit ca 15 minuter men sen lugnat sig och var go och glad. Det är verkligen skönt att jag inte känner det tungt i mammahjärtat när jag lämnar honom, för jag vet hur bra han har det. Sen är det ju en enorm trygghet att Markus också är där=)
Nu är vovven hämtad, jag har fått spana på nyaste tillskottet i familjen, lilla Milton som föddes i fredags. Gud så liten han är!! Det är omöjligt att förstå att Max var ännu mindre när han föddes...Var tar tiden vägen?!
Nu ska Max sova i vagnen och jag ska börja operation "städa-bort-en- miljon-hundhår".....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej vännen!
SvaraRaderaLåter skönt att du är lugn i mamma hjärtat för det är jobbigt att lämna när de skriker men det går ju över lika fort. Du är en kämpe som gör detta igen :) Ni ska vara så glada att ni har Ingrid för att lämna och hämta av samma det vet vi inte vad det är.. Nu blir det att slappa i soffan innan sängen kallar.
Kram Louise